Det var upphämtning i en minibuss kl 8.30. Denna gång kom vi faktiskt iväg ganska omgående, utan att behöva åka runt alltför länge för att hämta upp andra utflyktsdeltagare. Vi var nog 15 stycken i gruppen och de flesta andra var asiater, med undantag för ett par tyskar. Bussresan gick ut ur staden och vi åkte flera mil innan trafiken och bebyggelsen glesnade. Ho Chi Minh är verkligen en stor stad och guiden sade idag att det bor 10 miljoner människor här. Mer än de 7 miljoner vi har skrivit tidigare, men det beror ju antagligen också på vilka delar av staden man räknar in.
Som vanligt blev det också ett onödigt långt stopp för toabesök, strategiskt planerat på ett ställe där handikappade människor sålde tavlor som de hade gjort. Inget fel på tavlorna, men det är alltid lika tråkigt att hamna på ställen där det går ut på att man ska handla en massa junk, när allt man vill är att komma fram till resans mål. Till råga på allt blev vi kvar där extra länge då en person som skulle ha åkt med vår tur hamnat på fel utflyktsbuss och var tvungen att skjutsas dit med taxi. Till slut dök personen upp och vi kunde komma iväg. Kort därefter var vi framme vid Cao Dai-templet.
Cao Dai är en vietnamesisk religion som grundades på 1920-talet. Man har hämtat det man tycker verkar bra från alla de större religionerna. Buddism, hinduism, taoism, konfucianism, kristendom och islam finns representerade. Man har också ett stort antal, vitt spridda helgon som Konfucius, Buddha, Brahma, Shiva och Jesus, men även personer man gillar som Che Guevara, Jeanne d'Arc, Napoleon I, Victor Hugo, Louis Pasteur och Winston Churchill.
Namnet Cao Dai kommer från en traditionell vietnamesisk gud. Grundaren till religionen hette Ngô Văn Chiêu och var tjänsteman i den franska kolonialförvaltningen. Cao Dai fick en snabb spridning och enligt dagens guide finns det cirka 4 miljoner anhängare och 500 st tempel. Alla dessa i södra Vietnam. Templet vi besökte idag var deras största och viktigaste tempel.
När vi kom dit vid 12 var det dags för en av dagens fyra ceremonier. De anhängare som kommer för att be och delta i ceremonin måste vara klädda i vit uniform. Vi som var besökare fick trängas utanför för att kika in eller hänga på en läktare. Det hände inte så mycket under ceremonin, men var kul att se.
Vi fick inte kolla på templet i många minuter innan det var dags att åka vidare och äta lunch. Efter lunchen var det 1,5 timmes busstur till tunnlarna.
Cu Chi tunnlarna ligger ca 6 mil från Ho Chi Minh city och är ett stort underjordiskt tunnelsystem som är ca 250 km långt. Tunnelsystemet började byggas i slutet på 40-talet och användes ursprungligen som bas för de räder som befrielserörelsen utövade mot den franska kolonialmakten. Under Vietnamkriget byggdes tunnlarna ut och flera olika byars tunnelsystem sammankopplades. De användes då istället av FNL för att kunna göra räder mot de amerikanska trupperna. Vietcongs gerillakrigföring via tunnlarna orsakade amerikanerna stora förluster och var ett bekymmer för dem under hela kriget. Tunnlarna användes inte endast till krigföring utan hela familjer levde här under jorden i långa perioder.
Här fick vi en rundvandring ovan jord först, där vi fick en inblick i hur livet som Vietcong-soldat kunde te sig. I Vietnam delade man för övrigt inte ut några medaljer med luddig beskrivning så som ”Medal of honour” utan här kunde Vietcong-soldaterna belönas med en ”Killing Americans Hero”-utmärkelse.
Det fanns olika bunkrar för olika ändamål och vi fick se exempel på olika typer av fällor som Vietcong byggde i djungeln. Vi fick också pröva gerillamat; cassava, vilket var basfödan när de inte kunde odla ris längre. Sist på turen fick vi äntligen krypa in i en tunnel. Det var inte många meter vi kröp under jord, cirka 20-25, med det var definitivt ingen trevlig miljö att vistas i. Lågt i tak och smalt som bara den och man insåg att livet i tunnlarna kan inte ha varit lätt. När Vietcong bodde i tunnlarna hade de också problem med insekter, skorpioner och spindlar – något som tack och lov inte fanns där nu. Nästan alla som bodde i tunnlarna drabbades av olika parasiter och många fick malaria.
Vår guide nere i öppningen av en tunnel
Ventilationshål för tunnelsystemet. Ventilationstrumman utgjordes av ett bamburör som gick snett från tunnelsystemet upp till ytan.
Vippfälla. I botten av denna typ av fälla satt spetsiga bambupålar ingnodda i gift
Nere i tunnlarna
Efter besöket i Cu Chi var det dags att åka 1,5 h tillbaka till staden. Det var en intressant utflykt, men tyvärr går ju mycket tid åt till att åka buss. Imorgon hade vi egentligen tänkt att vi skulle göra en tvådagars utflykt till Mekongdeltat, men då vi inte hunnit göra så mycket research innan så skjuter vi upp det till i övermorgon så vi hinner hitta mer information.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar