Ho Chi Minh City - Stadsvandring och Museumbesök

Idag var det dags att lämna den lilla ön för storstadspuls. Från mysiga, sömniga Phu Quoch gick resan till Ho Chi Minh City, fd Saigon, som är Vietnams största stad med 7,3 miljoner invånare.

Vi tog taxi till flygplatsen i Phu Quoc och var lite nervösa eftersom vi inte hade fått något bekräftelsemail på våra flygbiljetter med Mekong Air. Vi hade bara en sparad kopia på webbsidan där det stod att bokningen var konfirmerad, men man vill ju gärna ha ett mail också. Dock var det inga problem utan bokningen var ok och vi fick åka med planet. Flygresan tog 45 minuter och så var vi framme i Ho Chi Minh City där flygplatsen ligger väldigt nära centrum. Man tror nästan att flygplanet skall ta i hustaken under inflygningen. Nu befinner vi oss 176 mil från Hanoi där Vietnamresan började för drygt två veckor sedan.

Då kommer dagens historielektion då: Saigon var länge Vietnams huvudstad. Vid fransmännens invasion 1859 gjordes Saigon till huvudstad i Franska Indochina och även efter Vietnams delning 1954 fortsatte Saigon vara huvudstad för Sydvietnam. Detta gällde fram till 1975 då regeringen störtades av den kommunistiska armén från Nordvietnam. Staden döptes då om efter den tidigare kommunistiska ledaren Ho Chi Minh och istället blev Hanoi huvudstad i det enade Vietnam.

Efter incheckning på det trevliga hotellet gav vi oss ut för att titta på staden. Trafiken är lika intensiv här som i Hanoi, men det verkar vara mer välorganiserat här då det verkar finnas fler trafikljus. Motorcyklar finns i miljoner och åter miljoner och precis som i Hanoi tror man knappt att man skall kunna ta sig över gatan, men på något sätt så går det.

Vi åt en sen, snabb lunch bestående av vårrullar på ett mindre ställe, mer eller mindre på gatan. Lite märkligt gatustånd, de hade blodiglar, snäckor och groda på den mycket lilla menyn, men inte kyckling eller kött. Billigt, men inte så gott denna gång. Fortsättning följer om lunchen...

Efter att ha stärkt oss med käk gick vi till Krigsmuseet, War Remnants Museum, så vi skulle hinna kika på det innan det stängde för dagen. Klockan var då 15.30 så vi hade en och en halv timme på oss. Museet handlar om Vietnamkriget och dess offer. Tidigare hette museet War Crimes Museum, men det bytte namn 1993 till det mer neutrala War Remnants Museum, då relationerna med USA skulle förbättras/normaliseras.

Här på museet har man inte censurerat några bilder utan det är den råa verkligheten som visas upp; bilder på kroppar som slitits sönder av minor, napalmskadade barn, Vietcong soldater uppställda för avrättning, gråtande människor, bilder på barn och vuxna som långt efter kriget fötts med olika typer av missbildningar på grund av bekämpningsmedlet Agent Orange som användes för att avlöva djungeln, splittrade familjer, flyende människor och information om olika massaker där civila vietnameser avrättats av amerikanerna.

Det är förövrigt intressant att jämföra olika synsätt på saker och ting; bland annat finns på museet information om Thanh Phong Massacre i februari 1969, då fjorton civila vietnameser, de flesta kvinnor (varav tre gravida), barn under 12 och gamlingar, dödades av amerikanska soldater ledda av fd senator, tillika tänkbar demokratisk presidentkandidat inför valet 1992, Bob Kerry. Läser man om Bob Kerry på wikipedia så står det att han fick utmärkelsen Bronze Star för att ha lett insatsen i Thanh Phong och senare fick han även en Medal of Honour för sina strålande insatser under Vietnamkriget. Det finns alltid två sidor av myntet…..

Utanför museet finns även amerikanska stridsflyg och stridsvagnar uppställda. Det finns också en avdelning som handlar om olika tortyrmetoder i Vietnamesiska fängelser. Bland annat visades sk ”Tiger Cages” där folk stängdes in flera stycken i en pytteliten bur av taggtråd.

 "Tiger Cages, den främre med plats för 2-3 personer

Efter museibesöket var vi inte på topphumör men turistandet måste ju fortsätta. Vi promenerade vidare genom staden och kollade in Reunification Palace där Nordvietnamesiska stridsvagnar körde in den 30 april 1975 efter Saigons fall. Sedan gick vi vidare och tittade på katedralen Notre Dame, byggd av franska kolonialmakten på 1860-1880talet, enbart i material som är hämtats från Frankrike. Härifrån var det också nära till Saigon Central Post Office som skall vara en annan plats man ”ska” besöka. Postkontoret är ritat av Eiffeltornets skapare Gustave Eiffel. Inte långt därifrån låg också Operahuset, även det byggt av fransmännen. Därefter började vi styra stegen mot vårt hotell, Asian Ruby Hotell och på vägen såg vi även Ho Chi Minh City Hall.

 Reunification Palace

 Notre Dame Katedralen

  Saigon Central post Office

Operahuset

 Ho Chi Minh City Hall

Planen för kvällen var att knalla bort till en närbelägen marknad, men då Malin fick resans första släng av magsjuka efter den mindre lyckade lunchen, så blev vi kvar på hotellrummet hela kvällen. Men säg något ont som inte har något gott med sig för det innebar ju att vi hade tid att skriva ett långt blogginlägg istället. Magsjukan är det dock ingen fara med. Det blir Coca cola till middag ikväll och sedan är det nog ok imorgon igen.

Vi har testat en hel del lokala matställen där vi varit osäkra på utgången, så även idag, varför en bild togs på vagnen med de såser som vi serverades till de färska räk-vårrullarna. Tyvärr fick vi denna dag användning för bilden...

Så nu är första dagen i Ho Chi Minh City till ända det känns bra att vi redan har hunnit beta av en hel del sevärdheter. Imorgon fortsätter turistandet inne i staden. Därefter kommer vi nog att söka oss utanför  Ho Chi Minh City för det fortsatta turistandet.

 Vy av centrala Saigon från vårt hotellrum på Asian Ruby

Dagens promenadsrutt