onsdag 29 februari 2012

Bangkoks "måste-se-platser" - Dag 2

Man sov fantastiskt i Radissons sängar, men vi vaknade ganska tidigt denna första heldag i Bangkok. Eftersom vi inte såg Grand Palace igår då de stängde redan 15.30 och vi kom dit 15.00 var det högsta prio att göra ett nytt försök idag.

Frukost ingår inte i hotellpriset här så vi fick börja med att lösa den biten. Det blev ett McDonaldsbesök efter fem veckors uppehåll från denna institution, som ju inte finns i vare sig Vietnam eller Kambodja. Därefter var vi redo att ge oss ut på stan. Efter att ha åkt skytrain plus båten Chao Phraya Express igår till Grand Palace, vilket tog nästan en timme, tog vi idag en tuktuk-taxi dit istället. Tuktuk är ganska billigt men vanlig taxi är ännu billigare så nu kommer vi sannolikt att bara åka det framöver. Det finns som sagt tunnelbana och skytrain här, men det är inte så utbyggt som man skulle kunna önska. Bangkok är en stor stad och det är inte så att det finns något specifikt centrum där det mesta är samlat utan allt är utspritt över många olika stadsdelar så man får åka runt en hel del.


Grand Palace är ett komplex av byggnader och ligger centralt i Bangkok. Det började byggas 1782 och användes fram till 1925 som kungligt residens. Idag bor kungen på annat håll men Grand Palace används fortfarande till officiella event och religiösa ceremonier. De många paviljongerna och hallarna är rikt dekorerade av guld och färger. Viktigaste delen av Grand Palace är ”Temple of the emerald Buddha”. I templet finns en ca 45 cm hög Buddha av jade och den är den viktigaste Buddhafiguren i hela Thailand. Buddhan är klädd i någon beklädnad av guld som byts tre gånger om året i en speciell ceremoni, och det är endast Thailands kung som får röra Buddhan och utföra bytet. Här på Grand Palace passade vi på att försöka skaffa oss lycka och framgång för framtiden genom att göra som thailändarna; en sak var att lägga pengar på några elefantstatyer vilket skulle ge tur och en annan var att doppa en lotusblomma i ett skål med vatten och skvätta över huvudet.

 
Inne i "Temple of the Emerald Buddha" är det fotograferingsförbud, men vid rätt vinkel och med tillräcklig zoom kunde man ändå fånga honom på bild utifrån templet.


Efter Grand Palace promenerade vi några hundra meter till nästa sevärdhet, Wat Po vilket också är känt som ”Tempel of the reclining Buddha”. Wat Po har anor från 1500-talet och är Thailands största tempelkomplex. Här finns tusen Buddhastatyer, övriga statyer, flera tempel och munkbostäder. Detta tempel är mest känt för den gigantiska liggande Buddhan som är 43 meter lång och 15 meter hög. Templet är också känt för att den traditionella thaimassagen som föddes här. Även här försökte vi få våra önskningar uppfyllda på olika sätt. På ett av templen skulle de byta tak och då kunde man mot en donation få en tegelpanna, som skulle vara en del av det nya taket, och skriva något på den. Inne hos den vilande Buddhan kunde man köpa en skål med småpengar. Dessa skulle man sedan lägga en och en i 108 olika bronsskålar som symboliserar Buddhas 108 goda egenskaper.



Efter att ha besökt Grand Palace och Wat Po gick vi bort till floden och tog Chao Phraya express fyra stationer uppåt floden tills vi kom till bryggan närmast Khao San Road. Khao San Road är förmodligen den mest kända backpackergatan i världen och även om vi nu valde att inte bo där så kan det ju vara roligt att se om man inte varit där eftersom den är så pass (ö)känd. Malin bodde här vid ett besök i Bangkok för tre år sedan och gatan var sig lik; budgethotell, barer, reseagenter och ställen som säljer piratkopior och annat junk så långt ögat når. Martin var inte imponerad av Khao San Rd. Här åt vi en dock en god chicken cashew och drack en Chang. Sedan var det dags att bege sig hemåt för att hinna slappa lite vid hotellets takpool och jacuzzi innan solen gick ner. 



På kvällen hade vi tänkt besöka Sirocco Bar på 64 våningen på Lebua Hotel. När vi kom dit hade vi dock inte klätt oss helt enligt dresscoden, så vi får göra ett nytt försök imorgon. Istället åkte vi tillbaka till området Sukhumvit där vi bor och käkade. Sedan promenerade vi runt lite och gick då förbi Soi Cowboy som är en lite smal gatstump parallellt med Sukhumvit Road och ett av Bangkoks mest kända Red Light districts. Här ligger gogo-barerna på rad och tjejerna utanför försöker ihärdigt att ragga kunder. Många ensamma män går  runt och spanar efter sällskap, men det finns också en del "vanligt folk" (dit vi själva räknar oss:-)) som rör sig i området  Vi hittade en sportbar där tog vi en Chang och satt och tittade lite på folkvimlet innan vi gick hem till hotellet.

 




måndag 27 februari 2012

Sawatdee kraup - Bangkok

Idag a var det så dags att säga ”lea heuy” Siem Reap och ”sawatdee kraup” Bangkok. Vi hade bokat tuktuk till flygplatsen till kvart i åtta så det var inte så stressigt på morgonkvisten. Planet lyfte vid tio i tio och landande i Bangkok knappa timmen senare. Efter en taxiresa in till stan var vi så framme vid hotellet strax innan tolv. Då detta är vår sista anhalt på denna sydostasienresa tyckte vi att vi, precis som vid förra årets resa, kunde kosta på oss ett extra fint boende så här på slutet. Istället för det traditionella backpackerområdet khao San road som de flesta bor på under sin Bangkokvistelse valde vi därför ett femstjärnigt hotell i området Sukhumvit.

Tanken var så att vi idag skulle ta oss bort till Grand Palace och Wat Pho. Vi tog därför Skytrain ner till floden Chao Phraya, och därifrån tog vi en båt längs floden resterande väg. Då vi ännu inte hunnit äta något blev det så väl framme en första Pad Thai till lunch, med säkerhet dock inte den sista under dessa dagar. Till sist kom vi bort till Grand Palace, klockan var då strax innan tre och vi såg då att palatset stängde vid halvfyra. Istället för att jäkta igenom detta, valde vi därför att idag bara titta lite på omgivningarna utanför och spara detta till i morgon. Istället styrde vi våra steg tillbaka till floden där vi tog en färja över till andra sidan, där templet Wat Arun ligger.


Wat Arun, eller Wat Arunratchawararam Ratchaworamahawihan som det egentligen heter, är ett buddhistiskt tempel namngivet efter den indiska gryningsguden Aruna. Detta tempel är ett av de absolut mest igenkända landmärken i Bangkok och byggdes med start 1809.  Dess mest utmärkande drag är dess centrala torn, vilket är 76 meter högt. Fasaden på detta och dess fyra satellittorn är dekorerade med snäckskal och porslin, som tidigare använts som ballast på båtar som kommit in till Bangkok från Kina. Branta trappor leder upp till två terrasser.  Härifrån har man en fin utsikt över delar av Bangkok på andra sidan floden.



När vi var klara här kände vi oss lite sugna på att hänga lite på hotellets takterass, varför vi åkte tillbaka till hotellet och tog det lite lugnt här fram till dess att solen gått ned. Martin stannade sedan kvar uppe på takterassen, badade i jacuzzin och simmade några längder i poolen. Malin som kände sig lite dålig tog det under tiden lugnt på rummet.

 


Kvällsmaten intogs senare i hemmakvarteren på Sukhumvit Road.




söndag 26 februari 2012

Tempelsightseeing - Angkor Wat


Idag vaknade vi så upp till sista heldagen i Kambodja och Siem Reap. Vi kände att vi sett de flesta tempel som vi ville se och hade därför hela denna dag vigd till att till fullo utforska Angkor Wat ytterligare. Tidigare hade vi för tre dagar sedan varit vid Angkor Wat vid solnedgången samt i enskildhet besökt översta våningen i templet. Igår hade vi även bevittnat soluppgången vid Angkor Wat, så idag skulle vi så mer noggrant insupa atmosfären i Angkor Wat. Vi hade som mål att även mer i detalj ta in de reliefer som finns runt byggnaden, då vi ännu inte hade gjort detta.

Efter en lång gårdag bland templen började vi dock denna dag med lite R&R uppe på takterassen där vi passade på att sola och bada lite. Efter lunch var vi dock klara för att bege oss bort mot tempelområdet. Färdmedel för dagen blev cyklar som vi hyrde ute på stan. Då vi hade gott om tid promenerade vi runt på området och började med att gå tvärs över området från västra ingången över till östra ingången.

Angkor Wat tar upp cirka 200 hektar och är byggt som en rektangel i 1,5Km gånger 1,3Km. Runt området finns en 190 meter bred vallgrav. Själva templet tar upp hela 9 hektar, vilket gör Angkor Wat till världens största religiösa monument.


Staty av Vishnu, numera vid västra ingången, ursprungligen i centrala templet, men då den officiella tron skiftade från hinduism till buddhism på 1300-1400 talet har statyn flyttats.


Väl inne i templet bestämde vi oss för att återbesöka det översta våningsplanet igen. Denna gång var det dock dag och öppet som vanligt, varför vi var tvungna att ställa oss i kö för att komma upp.Väl framme visade sig dock tyvärr åter igen att Malins shorts var lite för korta för att accepteras uppe i detta tempel. Martin gick dock upp medan Malin var kvar på första våningsplanet.


 Utsikt mot västra ingången av Ankor Wat.
Buddha på översta våningsplanet av Angkor Wat, dit troende buddhister kommer för att be.

Efter detta fortsatte vi att gå runt i templet och insupa atmosfären, såväl i dess gångar och salar, som i dess inhägnade gårdsutrymmen.



 Malin vid en av fyra vattenreservoarer inne i templet.

När vi var klara med själva byggnaden var det så dags för att se på dess väggreliefer. Runt ytterväggarna på Angkor Wats tempelbyggnad återfinns inte mindre än 600 längdmeter av 2 meter höga berättande väggreliefer. Det är inget annat än otroligt hur de lyckats göra detta konststycke i sten.


Delar av en yttersida av Angkor Wat templet. Hela fasaden runt templet är täckt av dessa väggreliefer där varje relief berättar en historisk eller religiös händelse.

När vi var klara i Angkor Wat var klockan kvart i fem och vi bestämde oss för att cykla bort till ett tempel som heter Phnom Bakheng. Detta var statstemplet för den första huvudstaden i Angkor, byggt på sent 800-tal. Templet i sig är dock rätt nedgånget och vi åkte dit för att få en fin utsikt, då det är byggt uppe på ett litet berg. När vi kom dit var det dock kö och  inte långt från ingången kom en vakt och sa att de skulle stänga inträdet vid 17.30, vilket var två minuter bort. Vi kom in, dock var det nog endast runt tjugo personer efter oss som kom in så vi hade riktigt tur här. Överblicksmässigt fick man en riktigt bra utsikt över Angkor Wat härifrån.



Vattenmassan i bakgrunden är vallgraven till Angkor Wat, vilket visar lite på hur massivt detta komplex är.

När det blev kväll och vi nu varit på vandrade fot konstant tio timmar om dagen i dagarna tre avslutade vi kvällen så med lite "fiskmassage" och några välbehövliga Angkor att släcka törsten med.