Idag var det äntligen dags för första dagen av vår tvådagarsutflykt i Mekongdeltat. Vi fick lämna våra stora väskor på hotellet där vi bor, eftersom vi kommer tillbaka och bor där igen imorgon kväll plus ytterligare en natt. Denna gång var det upphämtning utanför reseföretaget som vi bokat med, vilket är bra för då slipper man åka runt halva staden och hämta upp andra som skall med. På denna utflykt var det en nästan full buss av större modell. Väldigt uppstyrt var det då man till och med hade numrerade platser på bussen.
Medan vi åkte ut ur staden berättade guiden en del intressanta fakta om Mekongfloden. Mekongfloden är en av Asiens längsta floder. 490 mil lång passerar den genom Kina, Laos, Burma, Thailand, Kambodja och sist Vietnam där den mynnar ut i det gigantiska Mekongdeltat. Här finns en enorm artrikedom, bland annat delfiner och fiskar som kan väga 300 kg. Floden passerar genom folkrika områden och man räknar med att 90 miljoner människor är beroende av Mekongfloden. På det bredaste stället är floden 14 km bred. Mekongdeltat kallas för ”the rice basket of Vietnam ” och 50 procent av landets ris odlas här.
Vi åkte med bussen ett par timmar tills vi kom fram till en stad som heter My Tho. My Tho är något av porten till Mekongdeltat och var historiskt en viktig stad på grund av sitt strategiska läge och närheten till Ho Chi Minh City. Här var det dags att lämna bussen och gå ombord på en lång smal båt. Trafiken på floden är intensiv och förutom alla båtar som många ser ut att kunna sjunka när som helst, flyter det mycket gamla kokosnötter, grenar och vattenväxter på ytan. En gång fick föraren hoppa i vattnet för att ta bort skräp som fastnat i båtens propeller. Vi färdades på floden mot en tegelfabrik som vi skulle få besöka. Efter cirka en halvtimme var vi framme och vi fick en liten rundvandring. Tegeltillverkningen verkar vara en typisk lokal industri här i Mekongdeltat. Leran till teglet hämtas från botten av risfältet. När man sedan bränner teglet i stora ugnar använder man skal från tröskat ris till att elda i ugnarna med.
Flodbåt till bredden fylld med kokosnöttet
Denna båt, som så många andra, har däcket under vattenytan. Ett mirakel att båtarna inte sjunker.
Brännkammare för tegelstenstillverkning
Efter tegelbruket åkte vi vidare med båten in i en mindre kanal tills vi kom till ett ställe där man fick se hur de ”skalade” kokosnötter. De som arbetar med detta skalar av höljet på ca 1500 stycken kokosnötter om dagen. Dagslön för det är ungefär 8 dollar. Själva kokosnöten används till olika typer av livsmedel. Fibrerna i höljet som man skalat av kan användas till att göra rep eller mattor.
Nästa stopp var tillverkning av godis från kokosnöten. Här pressade de ut kokosmjölk från nöten och kokade denna med socker. Resultatet blir en mjuk kola som de formar till fyrkantiga bitar och slår in i rispapper och vanligt papper. Vi köpte på oss ett paket kokoskola, smaksatt med jordnötter, och den är ganska god.
Efter godistillverkningen lämnade vi båten och blev transporterade några km med så kallade motorcarts, en moppe med ett stort flak bakpå där man kunde sitta 6-7 personer. Framme vid en smal kanal i floden fick vi gå ombord på mindre roddbåtar som transporterade oss till dagens lunch som intogs på ett ställe längs med floden. Det kände mer som att man satt hemma hos någon och åt än var på restaurang. Lunchen var sannolikt lokala specialiteter; vårrullar bestående av en ful fisk och tillbehör, kyckling med ingefära, någon grönsaksgryta med lite flodräkor samt bananer. Lunchen var helt ok och vi var ganska hungriga nu eftersom klockan var nästan halv två.
Efter lunchen kom nog det som var bäst med dagen för då färdades vi längs mindre kanaler tillbaka till My Tho. Naturen och miljön är väldigt vacker och det är roligt att få se hur folk lever sina liv längs floden. Längs med kanalerna går det också mindre vägar perfekta för cykling och vi konstaterade att det hade varit hur kul och mysigt som helst att göra det. Då måste man dock boka en tio gånger så dyr resa med privat guide och eftersom vi redan cyklat i Hoi An så blev vår tur i Mekongdeltat en budgetvariant utan cykling. Turen vi nu bokat kostar 30 dollar för buss, guidning, boende på hotell och en lunch och hittills är vi väldigt nöjda med det vi fått för pengarna.
Tillbaka i My Tho var det dags att hoppa på bussen och åkta till Can Tho där vi ska bo över natten för att imorgon bitti ha nära till Cai Rang floating market. Resan från My Tho till Can Tho tog tre timmar. Lite segt, men vi fick ju chans att se mycket av landskapet under bussturen. Can Tho är den största staden i Mekongdeltat och över 1 miljon människor bor här. Här finns Asiens längsta bro som är av samma brotyp som Öresundsbron. Den är totalt 2.75 km lång och sträcker sig över Hau River som är en av Mekongs större bifloder. Denna bro började byggas 2004. I september 2007 kollapsade en 90 meter lång sektion av bron under konstruktionen och föll 30 meter ned. Minst 52 människor dog och 140 skadades. Så småningom slutfördes bron och den invigdes i april 2010.
Framme i Can Tou gick vi och käkade på ett snabbmatställe i ett köpcentrum. Eftersom vi absolut inte vill bli magsjuka tills imorgon valde vi ett säkert kort så det blev middag på Jolliebee, någon slags motsvarighet till Kentucky Fried Chicken. Hotellet är simpelt med ändå över förväntan då vi har väl fungerande wifi, samt airconditon. Imorgon är det avfärd till marknaden kl 7.30 så det blir till att sova så snart detta blogginlägg är postat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar