Kambodja, Siem Reap, Angkor - Äntligen!

Idag lämnade vi Vietnam efter att ha tillbringat 22 dagar i landet. Flyget med Vietnam Airlines till Siem Reap, Kambodja, gick 11.40. Flygresan tog endast 50 minuter och vi kom snabbt igenom visum och passkontroll då vi ordnat e-visum hemifrån. Ska man till Kambodja kan man även ordna visa på plats, men då tar det ju också lite längre tid vid ankomsten.


Vi blev upphämtade på flygplatsen av en tuk-tuk från hotellet som vi ska bo på. I Ho Chi Minh började vi med att bo på ett riktigt bra hotell de första dagarna. Sedan var det fullbokat så vi var tvungna att flytta. Då flyttade vi till ett hotell som låg extremt nära det första hotellet för att vi inte skulle behöva ta oss så långt. Tyvärr var det hotellet inget vidare, så nu när vi skall hänga i Siem Reap i fyra dagar kände vi att vi var tvungna att hitta något bra ställe. Kravet var att det finns pool också så man kan passa på att sola lite om det blir någon tid mellan tempelbesöken, vilket är det man främst ägnar sig åt här i Siem Reap. Hotellet var superfint i alla fall så här kommer vi att trivas bra.

Tuk-tuk färd på väg mot hotellet från flygplatsen

Efter det att vi gjort oss hemmastadda på vårt rum och varit ute på stan och ätit lunch bestämde vi oss för att åka upp till takterassen på hotellet där poolen fanns. Här låg vi så och solade och badade i någon timme eller så. Det är fruktansvärt varmt här i Siem Reap, varmaste platsen vi besökt hittills på resan, så att kunna svalka sig i poolen samt i vinddraget uppe på takterassen var riktigt najs. Målet för dagen var dock att till klockan fem ta sig ut till Angkor Archaelogical Park för att där köpa biljetter till parken för de kommande tre dagarna samt att besöka och bese solnedgången i Angkor Wat.

Lite soldyrkande på hotellets takterass

Vi tänkte inte att vi skulle skriva något här om ruinstaden Angkor, utan var och en som är intresserade kan själva googla på Angkor och där få spaltmeter efter spaltmeter av information. Kortfattat är detta dock en stor ruinstad, belägen i norra Kambodja. Staden var centrum i ett rike med samma namn från 800-talet till 1400-talet. Efter att kung Ponhea Yat besegrats av Siam (Thailand) år 1431 och Angkor plundrats av invaderande Ayutthaya, övergavs staden till förmån för det sydligare belägna Phnom Penh, som var mindre mottaglig för thailändarnas attacker. Angkor förblev i stort bortglömt och överväxt av djungeln fram till slutet av 1800-talet då franska arkeologer inledde en lång restaureringsprocess, från 1907 till 1970. Arbetet var dock tvunget att upphöra på grund av inbördeskriget i Kambodja men återupptogs 1993. Områdets centrum är Angkor Thom, som var den egentliga staden och är omgärdat av en mur och vallgrav. De mest kända byggnaderna är templen Angkor Wat strax söder om Angkor Thom och Bayon inne i staden. Runt Angkor finns stora dammar, baray, och rester av ett kanalsystem, vilket var grunden för rikets makt, då det möjliggjorde fler och bättre risskördar. Det finns omkring 72 större ruiner i området (och upptill ett tusen mindre lämningar). De är koncentrerade på en yta om ungefär 24 kilometer från öst till väst och ungefär 8 kilometer norr till söder. Det är bara byggnaderna i sten som bevarats till eftervärlden, eftersom de i trä ruttnat bort. Man tror att det förutom de många templen, murarna och annat i sten även förekommit stora träbyggnader, bland annat ett kungligt palats. Angkor togs upp på Unescos världsarvslista 1992 och var även en finalist i New 7 wonders of the world.

Istället för att ta tuk-tuk ut till området hyrde vi varsin cykel och cyklade de cirka sju kilometrarna som det är till tempelområdet. Efter att ha inhandlat biljetter för de kommande tre dagarna fick vi möjlighet att på denna biljett även besöka området ikväll, vilket vi självklart ville och även hade som mål för kvällen. Såväl Martin som Malin har velat besöka Angkor i över tjugo år och det var verkligen ett stort ögonblick när vi först fick se vallgraven komma inom synfältet och sedan efter en tids cyklande längs med denna så komma fram till västra porten och beskåda det under som är Angkor Wat. Vi gick in på tempelområdet och båda var vi förundrade över skönheten och stämningen på denna fantastiska plats och hur mycket som faktiskt är bevarat, trots att det gått tusen år sedan det byggdes.

Cykelledes på väg mot Angkor wat

Vår första syn av tempelområdet i form av Angkor wats västra port

Vi tog oss sakta men säkert in mot mitten av komplexet där själva huvudtemplet låg. När vi dock kommit in i detta hade klockan hunnit slå sex och det var då stängningsdags. Vi var då också nästan helt ensamma inne i Angkor Wat templet, och den vakt som först sade till oss att det var dags att gå hem, frågade så i andetaget efter om vi ville klättra upp i det högsta tornet som är stängt för besökare. Varför det är det är avstängt vet vi inte utan antingen är det på grund av att renovering pågår, att de inte vill slita på dessa byggnader då det är väldigt litet utrymme med tanke på alla de turister som besöker området dagligen, eller för att det är så branta trappor upp så de inte vill ha upp en massa klantiga turister som riskerar att halka i trapporna och bryta nackarna. Det som skulle hända var alltså att vi skulle forcera avspärrningarna och klättra upp och han skulle se mellan fingrarna med detta övertramp, vilket skulle kosta oss 10 USD. Man får beundra denna kreativa entreprenör som sett affärsmöjligheter att dra in ytterligare intäkter utöver sin sannolikt torftiga lön. Sagt och gjort, vi blev glada för möjligheten att komma upp i tornet och han blev glad för extrapengarna. När sista besökarna inne i templet var utom synhåll gav han oss så klartecken att klättra upp. Väl där insåg vi att han delade kakan med andra för där uppe fanns ännu en vakt som höll lite koll på oss medan vi var där. Denna vakt var även lite nervös och ville inte at vi skulle prata högt eller ta kort med blixt och så vidare. Han gick även med oss runt denna toppvåning av templet. Tyvärr blev det lite stressigt eftersom vi ju egentligen inte skulle vara där, men annars hade man kunnat stanna däruppe länge och beundrat utsikten över området.

Det helt magiska Angkor wat reflekterande i ett av dess spegeldammar

Det var upp till denna avstängda toppvåning på Angkor wat vi fick ta oss efter det att området hade stängt för dagen till det facila priset av 10 USD.

Högsta tornet i Angkor wat, tagit inne från toppvåningen av templet

 

 Utsikt från templet högsta torn mot västra porten

Malin klättrar ner från toppvåningen

Västra porten sedd innefrån tempelområdet i skymning

Efter detta var det dags att lämna Ankor Wat för dagen. Solen hade nästan gått ner helt och det var mörkt. Dock kommer vi att komma tillbaka hit flera gånger under de kommande dagarna, så det kändes ok att cykla tillbaka till staden och fokusera på middag istället. Cykelturen i mörker kändes längre än ditresan, men så var vi ju också mycket förväntansfulla under vägen till tempelområdet. Efter 35-40 minuter (cyklarna var usla) så var vi dock tillbaka i ”våra” kvarter i centrala Siem Reap. Middagen åt vi på en av hundratals restauranger i city och Martin bestämde sig för att prova en lokal rätt, någon slags gryta som heter amok. Huvudingrediens i denna rätt var krokodil. Den var tydligen inte så delikat, men det kan man ju aldrig veta innan man har testat. Dock kommer det inte att bli några fler krokodilrätter framöver.
Imorgon får det bli hyfsat tidig uppstigning för att hinna ägna en större del av dagen till mer tempelsightseeing. Tjugo års väntan är nu över och vi kan inte annat säga än vad Gert Fylking tidigare alltid sade vid utnämningen av Nobels litteraturpristagare –  

 

Äntligen!