Sådärja, jag lyckades logga in på bloggen och skall nu försöka bidra lite till innehållet genom att författa mitt första inlägg.
Igår kom jag fram till KL efter en elva timmars långtråkig flygning från Christchurch, Nya Zeeland. Om någon inte läst resebloggen från veckorna där och är intresserad, så finns den här.
Jag flög med lågbudgetbolaget Air Asia och då finns det så klart inga monitorer att fördriva tiden med så det var bara att försöka roa sig med sin egen dator så länge batteriet räckte, vilket inte var länge. Resten av tiden var alternativen läsa eller sova, varav det sistnämnda inte var det lättaste då jag satt bredvid en man och hans lilla treåriga son, och barnet låg och sov på sätet bredvid mitt och sparkade titt som tätt till mig i sömnen.
När jag landat och kl var 23 lokal tid och 04 Nya Zeelandtid i mitt huvud, gick det i alla fall snabbt att få ut väskan och hitta en taxi till hotellet. Hotellet ifråga ligger tre minuters bilväg från Kuala Lumpur International Airport, KLIA. Dock var det inte till KLIA som jag anlände utan till LCCT (Low Cost Carrier Terminal) som Air Asia flyger till. Den terminalen ligger ca 20 km från huvudterminalen så jag fick alltså åka lite längre. Martins flyg landar dock på KLIA och därifrån erbjuder hotellet en gratis shuttle bus. Smidigt värre.
Jag trodde inte att det skulle vara något problem att sova länge idag, men jag vaknade redan 06 efter bara fem timmars sömn. Sedan dess har tiden gått otroligt långsamt och jag har försökt fördriva dagen med att hänga vid poolområdet, jaga adapter att låna (min egen multiadapter fungerade tyvärr inte här) och att dra ut på frukost och middag extra länge och titta på människor i restaurangen. Vissa kanske undrar varför jag inte åkte in till stan, men det är nästan 60 km till KL-City och jag och Martin var ju där för nästan precis ett år sedan, så det kändes inte som att det var värt besväret.
När jag satt och tryckte i mig resans första men inte sista fried rice så funderade jag på om jag skulle kunna resa helt ensam, vilket jag aldrig egentligen gjort om man inte räknar ett par längre språkkurser jag gjorde i tjugoårsåldern då man flyttade till ett annat land under några månader. Jag kom fram till att visst skulle det gå, om man inte hade något alternativ, men det är så mycket roligare att dela en upplevelse med någon. Efter att ha haft sällskap nästan dygnet runt i fyra veckor i Sydney och Nya Zeeland har jag verkligen saknat någon att prata med idag. Dock behöver jag ju inte hänga själv så länge till för nu är det bara 2,5 timme tills Martins flyg kommer.
Idag på dagen har det varit sol och 35 grader varmt, men för en knapp timme sedan bröt det ut ett oväder utan dess like. Regnet står som spön i backen och det åskar och blixtrar samtidigt men förhoppningsvis är det ett kort och intensivt oväder som det ju ofta är på dessa breddgrader. Jag hoppas också att det inte medför några förseningar eller fara för flygtrafiken, men jag tror inte det för jag hör plan starta och landa hela tiden.
Redan imorgon 12.30 är det take off till Langkawi. Nya Zeeland bjöd ju inte på mycket till värme och strandhäng och Martin kommer ju från ett vintrigt Stockholm så det blir härligt med lite sol och bad närmaste dagarna. Dock tror jag att vi kommer att göra ganska mycket saker också och tillbringa en mindre del av tiden på stranden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar