Idag hyrde vi motorbikes för att få en chans att se lite mer av ön Phu Quoc. Hotellet hade sagt på kvällen innan att de hade cyklar att hyra ut, men på frukosten fick vi veta att en av dem var sönder så vi kunde inte hyra från dem. Vi ville ju ha en varsin att åka på, men problemet löstes enkelt genom att det fanns ett ställe 100 m från hotellet som också hyrde ut. Som varje morgon vi varit här har rumsstädningen varit i full gång när vi kommit tillbaka från frukosten varför vi åter denna morgon var tvungna att sitta och vänta på att det skulle bli klart innan vi fick tillgång till vårt rum för att komma igång med dagens aktiviteter. Dock inte längre, idag blev Martin lite störd på detta förfarande och skrev en skylt på vietnamesiska som gjorde klart att ingen städning innan klockan tio var önskvärd. Vi får se om vi ser några städtanter i rummet när vi kommer tillbaka från frukosten i morgon.
När vi väl fått våra motorcyklar fick vi som vanlig ordning i Sydostasien först börja med att åka och tanka. Inte hämta ut cykeln fulltankad och lämna den i samma skick inte, utan istället finns det typ en dl i tanken så det skall räcka precis till närmaste tankningsställe. Efter tankning uppe i Duong Dong var gjord vände vi om och begav oss söderut längs med kusten på västra sidan av ön. Denna ös infrastruktur är inte särskilt välutvecklad och vägarna bestod därför främst av grusvägar. Man får också vara på sin vakt när man är ute och kör på så väl asfaltvägar som grusvägar för rätt som det är kan det dyka upp rätt stora hål i vägen.
När vi tagit oss ner till södra delen av ön korsade vi över till östra sidan och ner till en strand som heter Bao Sao Beach. Denna strand var en riktig paradisstrand med långgrund kritvit sand. Då det är lite omständigt att ta sig till denna strand var det också väldigt folktomt. Vi började här med ett bad för att få bort vägdammet och efter en stunds solande åt vi vår lunch här på en restaurang nere vid stranden. Eftermiddagen spenderade vi sedan här med att ömsom sola, ömsom bada i det kristallklara vattnet.
När vi lämnade Bao Sao Beach för att bege oss hemåt bestämde vi oss för att åka förbi och titta till Coconut Tree Prison, vilket var ett fängelse som användes under Vietnamkriget. Fängelset byggdes av franska kolonialmakten före andra världskriget för att inhysa fångar från vietnamesiska motståndsrörelsen. Senare kom det att användas av Amerikanerna under Vietnamkriget till att inhysa fångar från Vietcong. Som mest var det 40.000 fångar här. Idag används det fortfarande som fängelse har vi hört, men vi vet inte i vilken omfattning. Nu när vi var där såg det ut som att det höll på att bygga om vissa delar till museum.
Efter detta åkte vi så åter norrut, men denna gång åkte vi längs en väg som går mitt på ön. Längs denna väg såg vi jättelika Mango- och Cashewnötsträd, vilket var rätt roligt att se. Till detta hittade även Martin slutdestinationen för en resa han blivit rekommenderad att göra för runt tjugofem år sedan, då han blev rekommenderad att ”dra dit pepparn växer”. Han visste dock aldrig vart detta var, men efter i dag förstår han att det måste varit Phu Quoc i Vietnam, då vi här även såg plantage med pepparodlingar längs med vägen.
Väl hemma gick vi genast efter återlämnandet av motorcyklarna ner till stranden för att bevittna solnedgången samt skölja ner vägdammet med lite ”Saigon”. Efter lite uppfräschning på rummet var det så dags att svida om och leta upp en restaurang för kvällen. Som tidigare kvällar här på Phu Quoc hamnade vi nere vid stranden längs Long Beach.
Dagens Motorcykelrutt
