Martin & Malins Sydostasien 2012

Bangkoks "måste-se-platser" - Dag 2

2012-02-29T04:40:00.000+01:00

Man sov fantastiskt i Radissons sängar, men vi vaknade ganska tidigt denna första heldag i Bangkok. Eftersom vi inte såg Grand Palace igår då de stängde redan 15.30 och vi kom dit 15.00 var det högsta prio att göra ett nytt försök idag.

Frukost ingår inte i hotellpriset här så vi fick börja med att lösa den biten. Det blev ett McDonaldsbesök efter fem veckors uppehåll från denna institution, som ju inte finns i vare sig Vietnam eller Kambodja. Därefter var vi redo att ge oss ut på stan. Efter att ha åkt skytrain plus båten Chao Phraya Express igår till Grand Palace, vilket tog nästan en timme, tog vi idag en tuktuk-taxi dit istället. Tuktuk är ganska billigt men vanlig taxi är ännu billigare så nu kommer vi sannolikt att bara åka det framöver. Det finns som sagt tunnelbana och skytrain här, men det är inte så utbyggt som man skulle kunna önska. Bangkok är en stor stad och det är inte så att det finns något specifikt centrum där det mesta är samlat utan allt är utspritt över många olika stadsdelar så man får åka runt en hel del.

Grand Palace är ett komplex av byggnader och ligger centralt i Bangkok. Det började byggas 1782 och användes fram till 1925 som kungligt residens. Idag bor kungen på annat håll men Grand Palace används fortfarande till officiella event och religiösa ceremonier. De många paviljongerna och hallarna är rikt dekorerade av guld och färger. Viktigaste delen av Grand Palace är ”Temple of the emerald Buddha”. I templet finns en ca 45 cm hög Buddha av jade och den är den viktigaste Buddhafiguren i hela Thailand. Buddhan är klädd i någon beklädnad av guld som byts tre gånger om året i en speciell ceremoni, och det är endast Thailands kung som får röra Buddhan och utföra bytet. Här på Grand Palace passade vi på att försöka skaffa oss lycka och framgång för framtiden genom att göra som thailändarna; en sak var att lägga pengar på några elefantstatyer vilket skulle ge tur och en annan var att doppa en lotusblomma i ett skål med vatten och skvätta över huvudet.

Inne i "Temple of the Emerald Buddha" är det fotograferingsförbud, men vid rätt vinkel och med tillräcklig zoom kunde man ändå fånga honom på bild utifrån templet.

Efter Grand Palace promenerade vi några hundra meter till nästa sevärdhet, Wat Po vilket också är känt som ”Tempel of the reclining Buddha”. Wat Po har anor från 1500-talet och är Thailands största tempelkomplex. Här finns tusen Buddhastatyer, övriga statyer, flera tempel och munkbostäder. Detta tempel är mest känt för den gigantiska liggande Buddhan som är 43 meter lång och 15 meter hög. Templet är också känt för att den traditionella thaimassagen som föddes här. Även här försökte vi få våra önskningar uppfyllda på olika sätt. På ett av templen skulle de byta tak och då kunde man mot en donation få en tegelpanna, som skulle vara en del av det nya taket, och skriva något på den. Inne hos den vilande Buddhan kunde man köpa en skål med småpengar. Dessa skulle man sedan lägga en och en i 108 olika bronsskålar som symboliserar Buddhas 108 goda egenskaper.

Efter att ha besökt Grand Palace och Wat Po gick vi bort till floden och tog Chao Phraya express fyra stationer uppåt floden tills vi kom till bryggan närmast Khao San Road. Khao San Road är förmodligen den mest kända backpackergatan i världen och även om vi nu valde att inte bo där så kan det ju vara roligt att se om man inte varit där eftersom den är så pass (ö)känd. Malin bodde här vid ett besök i Bangkok för tre år sedan och gatan var sig lik; budgethotell, barer, reseagenter och ställen som säljer piratkopior och annat junk så långt ögat når. Martin var inte imponerad av Khao San Rd. Här åt vi en dock en god chicken cashew och drack en Chang. Sedan var det dags att bege sig hemåt för att hinna slappa lite vid hotellets takpool och jacuzzi innan solen gick ner.

På kvällen hade vi tänkt besöka Sirocco Bar på 64 våningen på Lebua Hotel. När vi kom dit hade vi dock inte klätt oss helt enligt dresscoden, så vi får göra ett nytt försök imorgon. Istället åkte vi tillbaka till området Sukhumvit där vi bor och käkade. Sedan promenerade vi runt lite och gick då förbi Soi Cowboy som är en lite smal gatstump parallellt med Sukhumvit Road och ett av Bangkoks mest kända Red Light districts. Här ligger gogo-barerna på rad och tjejerna utanför försöker ihärdigt att ragga kunder. Många ensamma män går runt och spanar efter sällskap, men det finns också en del "vanligt folk" (dit vi själva räknar oss:-)) som rör sig i området Vi hittade en sportbar där tog vi en Chang och satt och tittade lite på folkvimlet innan vi gick hem till hotellet.

Sawatdee kraup - Bangkok

2012-02-27T16:22:00.000+01:00

Idag a var det så dags att säga ”lea heuy” Siem Reap och ”sawatdee kraup” Bangkok. Vi hade bokat tuktuk till flygplatsen till kvart i åtta så det var inte så stressigt på morgonkvisten. Planet lyfte vid tio i tio och landande i Bangkok knappa timmen senare. Efter en taxiresa in till stan var vi så framme vid hotellet strax innan tolv. Då detta är vår sista anhalt på denna sydostasienresa tyckte vi att vi, precis som vid förra årets resa, kunde kosta på oss ett extra fint boende så här på slutet. Istället för det traditionella backpackerområdet khao San road som de flesta bor på under sin Bangkokvistelse valde vi därför ett femstjärnigt hotell i området Sukhumvit.

Tanken var så att vi idag skulle ta oss bort till Grand Palace och Wat Pho. Vi tog därför Skytrain ner till floden Chao Phraya, och därifrån tog vi en båt längs floden resterande väg. Då vi ännu inte hunnit äta något blev det så väl framme en första Pad Thai till lunch, med säkerhet dock inte den sista under dessa dagar. Till sist kom vi bort till Grand Palace, klockan var då strax innan tre och vi såg då att palatset stängde vid halvfyra. Istället för att jäkta igenom detta, valde vi därför att idag bara titta lite på omgivningarna utanför och spara detta till i morgon. Istället styrde vi våra steg tillbaka till floden där vi tog en färja över till andra sidan, där templet Wat Arun ligger.

Wat Arun, eller Wat Arunratchawararam Ratchaworamahawihan som det egentligen heter, är ett buddhistiskt tempel namngivet efter den indiska gryningsguden Aruna. Detta tempel är ett av de absolut mest igenkända landmärken i Bangkok och byggdes med start 1809. Dess mest utmärkande drag är dess centrala torn, vilket är 76 meter högt. Fasaden på detta och dess fyra satellittorn är dekorerade med snäckskal och porslin, som tidigare använts som ballast på båtar som kommit in till Bangkok från Kina. Branta trappor leder upp till två terrasser. Härifrån har man en fin utsikt över delar av Bangkok på andra sidan floden.

När vi var klara här kände vi oss lite sugna på att hänga lite på hotellets takterass, varför vi åkte tillbaka till hotellet och tog det lite lugnt här fram till dess att solen gått ned. Martin stannade sedan kvar uppe på takterassen, badade i jacuzzin och simmade några längder i poolen. Malin som kände sig lite dålig tog det under tiden lugnt på rummet.

Kvällsmaten intogs senare i hemmakvarteren på Sukhumvit Road.

Tempelsightseeing - Angkor Wat

2012-02-26T17:14:00.000+01:00

Idag vaknade vi så upp till sista heldagen i Kambodja och Siem Reap. Vi kände att vi sett de flesta tempel som vi ville se och hade därför hela denna dag vigd till att till fullo utforska Angkor Wat ytterligare. Tidigare hade vi för tre dagar sedan varit vid Angkor Wat vid solnedgången samt i enskildhet besökt översta våningen i templet. Igår hade vi även bevittnat soluppgången vid Angkor Wat, så idag skulle vi så mer noggrant insupa atmosfären i Angkor Wat. Vi hade som mål att även mer i detalj ta in de reliefer som finns runt byggnaden, då vi ännu inte hade gjort detta.

Efter en lång gårdag bland templen började vi dock denna dag med lite R&R uppe på takterassen där vi passade på att sola och bada lite. Efter lunch var vi dock klara för att bege oss bort mot tempelområdet. Färdmedel för dagen blev cyklar som vi hyrde ute på stan. Då vi hade gott om tid promenerade vi runt på området och började med att gå tvärs över området från västra ingången över till östra ingången.

Angkor Wat tar upp cirka 200 hektar och är byggt som en rektangel i 1,5Km gånger 1,3Km. Runt området finns en 190 meter bred vallgrav. Själva templet tar upp hela 9 hektar, vilket gör Angkor Wat till världens största religiösa monument.

Staty av Vishnu, numera vid västra ingången, ursprungligen i centrala templet, men då den officiella tron skiftade från hinduism till buddhism på 1300-1400 talet har statyn flyttats.

Väl inne i templet bestämde vi oss för att återbesöka det översta våningsplanet igen. Denna gång var det dock dag och öppet som vanligt, varför vi var tvungna att ställa oss i kö för att komma upp.Väl framme visade sig dock tyvärr åter igen att Malins shorts var lite för korta för att accepteras uppe i detta tempel. Martin gick dock upp medan Malin var kvar på första våningsplanet.

Utsikt mot västra ingången av Ankor Wat.

Buddha på översta våningsplanet av Angkor Wat, dit troende buddhister kommer för att be.

Efter detta fortsatte vi att gå runt i templet och insupa atmosfären, såväl i dess gångar och salar, som i dess inhägnade gårdsutrymmen.

Malin vid en av fyra vattenreservoarer inne i templet.

När vi var klara med själva byggnaden var det så dags för att se på dess väggreliefer. Runt ytterväggarna på Angkor Wats tempelbyggnad återfinns inte mindre än 600 längdmeter av 2 meter höga berättande väggreliefer. Det är inget annat än otroligt hur de lyckats göra detta konststycke i sten.

Delar av en yttersida av Angkor Wat templet. Hela fasaden runt templet är täckt av dessa väggreliefer där varje relief berättar en historisk eller religiös händelse.

När vi var klara i Angkor Wat var klockan kvart i fem och vi bestämde oss för att cykla bort till ett tempel som heter Phnom Bakheng. Detta var statstemplet för den första huvudstaden i Angkor, byggt på sent 800-tal. Templet i sig är dock rätt nedgånget och vi åkte dit för att få en fin utsikt, då det är byggt uppe på ett litet berg. När vi kom dit var det dock kö och inte långt från ingången kom en vakt och sa att de skulle stänga inträdet vid 17.30, vilket var två minuter bort. Vi kom in, dock var det nog endast runt tjugo personer efter oss som kom in så vi hade riktigt tur här. Överblicksmässigt fick man en riktigt bra utsikt över Angkor Wat härifrån.

Vattenmassan i bakgrunden är vallgraven till Angkor Wat, vilket visar lite på hur massivt detta komplex är.

När det blev kväll och vi nu varit på vandrade fot konstant tio timmar om dagen i dagarna tre avslutade vi kvällen så med lite "fiskmassage" och några välbehövliga Angkor att släcka törsten med.

Tempelsightseeing Angkor - Dag 2

2012-02-26T05:47:00.000+01:00

Idag fortsatte tempelsightseeingen och dagen började tidigt då vi ville se Angkor Wat i soluppgången. Även idag hyrde vi en tuk-tuk för en heldag och föraren hämtade upp oss redan kl 5 på morgonen. Det var fortfarande becksvart när vi kom fram till Angkor Wat, men med hjälp av telefonens inbyggda ficklampa hittade vi en bra plats att sitta på uppe på en annan byggnad en bit från templet. Soluppgången var fin och vi var där i nästan två timmar tills solen stigit hela vägen upp över templet.

Malin klockan 05.20 i väntan på soluppgången över Angkor Wat

Nedan följer så en bildserie över soluppgången över Angkor Wat

Utsiktsplatsen i Angkor Wat

Efter att ha sett soluppgången i Angkor Wat var tanken idag att vi skulle följa en utstakad rutt som heter Grand Tour. Därmed skulle vi få möjlighet att se alla de tempel som ligger lite längre bort än det tempelkluster som finns vid Angkor Wat och Angkor Thom, vilka vi såg under gårdagen.

Nästa tempel låg bara några minuters resa från Angkor Wat. Det heter Pre Rup, byggdes 961 och är tillägnat Shiva. Templet är huvudsakligen byggt av tegelstenar vilket inte verkar vara lika hållbart som de andra byggnadsmaterialen som används i templen här, så detta tempel hade en relativt sliten yta och de flesta dekorationer var borta. Man kunde dock få en god känsla om dess storhet i dess glans dagar.

Nästa tempel låg lite längre bort så nu fick vi åka ungefär 2,5 mil enkel resa med tuk-tuken. Templet heter Banteay Srey (Citadel of Women), är ett hindutempel och är byggt ca 967. Det är inte så stort men väldigt fint och byggt i rosa sandsten. Det som är unikt med det är att det har otroligt fina och fortfarande välbevarade reliefer. Detta beroende på att stenarten som användes för att bygga templet är extremt hårt, och det är nästan omöjligt att förstå hur dessa reliefer kunde skapas för hand i detta material. Templet kallas även ibland för ”jewel of Khmer art”, vilket är mycket lätt att förstå.

Reliefer enligt nedan var hela Banteay Srey täckt av. Med tanke på att detta mejsades ut för hand i en stenart lika hård som granit för över tusen år sedan är svårt att kunna ta till sig och förstå.

Därefter åkte vi samma väg tillbaka, vilket var cirka 2,5 mil. Det var dock roligt att från den öppna tuk-tuken få se det kambodjanska lantlivet bortom det turistanpassade Siem Reap. Nästa tempel vi besökte var så East Mebon, vilket inte ligger mer än någon km ifrån Pre Rup. Det byggdes strax före Pre Rup och är tillägnat guden Shivas föräldrar. East Meabon är också ganska likt Pre Rup. Båda dessa tempel är byggda av tegel och är i samma stil som Angkor Wat, dvs ett centralt högre torn, omgärdat av fyra mindre hörntorn. Det finaste på detta tempel var de två meter höga elefantstatyerna i varje hörn på dess första två våningsplan.

Husflytt i Kambodja

Vid East Meabon åt vi också lunch. Det fanns några enkla ställen i anslutning till templet och alla stod och ropade från långt håll att vi skulle komma till just deras ställe.

Martin i tuk-tuken efter lunch vid East Meabon

Efter lunchen åkte vi till Ta Som. Detta är ett litet tempel och liksom Ta Prom som vi såg igår så har det lämnats orestaurerat och träd växer bland ruinerna.

Inte långt därifrån ligger ett litet tempel som heter Neak Poan. Det ligger på en konstgjord ö, omgivet av en damm. Där var templet avstängt så vi kunde bara se det från utsidan. Det var dock inte så mycket att se utan vi var snabbt tillbaka vid tuk-tuken igen och åkte vidare.

Kambodjansk pojke som vid templet lekte med en av petflaska hemmasnickrad leksaksbil.

Preah Khan var nästa tempel och det täcker ett stort område. När templet ”upptäcktes” igen efter att ha varit täckt av djungel så var det helt raserat. Stora delar av det är idag fortfarande orestaurerat medan man har byggt upp vissa delar. Preah Khan fungerade som en blandning av stad, tempel och buddistsuniversitet och man tror att ungefär 100.000 människor arbetade och levde på området. Detta tempel var enormt och det kändes som det fanns oändligt med gångar och rum i alla väderstreck oavsett hur länge man gick i endera riktning.

Är det detta som kallas trädkramare? Träd som helt håller på att inneslutas av annat träd.

Sista templet för dagen blev Bapoun där Malin inte kom in dagen innan för att hon hade shorts på sig. Med kjol som gick nedanför knäna var det nu ok att gå in. Templet var högt och man fick klättra uppför branta trappor för att komma till toppen. På baksidan av templet fanns en gång en gigantiskt vilade budda och denna har man delvis restaurerat på senare år, så man kunde faktiskt urskilja buddahns ansikte.

Ansiktet på reclining Buddha på baksidan av Bapoun

Egentligen hade vi tänkt titta lite mera på Angkor Wat också, men eftersom vi tittat på tempel i tio timmar nu så åkte vi hem till hotellet istället.

På kvällen gick vi en sväng och tittade på marknaden och åt middag på samma ställe som vi ätit dagen innan.

Tempelsightseeing Angkor - Dag 1

2012-02-24T16:34:00.000+01:00

Idag var det dags för temepelsigthseeing på allvar. Klockan ringde 6.45. Efter de vanliga morgonbestyren och hotellets bra frukost var vi redo att åka bort till Ankor Archeological Village. Vi hyrde oss en tuk-tuk för hela dagen som skulle ta oss mellan sevärdheterna. Idag har vi besökt så många tempel så vi kan knappt hålla isär dem, så därför orkar vi inte skriva så mycket om respektive tempel vi sett.

Först åkte vi till Ankor Thom. På vägen passerade vi Angkor Wat, templet som vi besökte igår, men som inte fanns med på agendan idag. Angkor Thom är den centrala delen av den gamla huvudstaden. Området är 9 km² stort, kvadratiskt och omgärdat av en mur och vallgrav. Det rymmer flera olika tempelruiner som vi skulle besöka under dagen. Första stoppet blev vid huvudingången till staden, den södra porten.

Detta besök var snabbt avklarat. Därefter åkte vi vidare till templet Bayon som ligger precis i mitten. Häftigt tempel med en massa torn där varje torn har fyra ansikten som pekar åt respektive vädersträck. Detta tempel bygges på 1200-talet som ett buddisttempel och har väldigt fina inristningar som visar både historiska händelser och det dagliga livet. Här var det väldigt mycket folk så det var svårt att ta kort utan att få en massa andra turister med i bilden.

Nästa tempel att besöka var Baphoun. Detta tempel är från mitten av 1000-talet och var först ett hindutempel tillägnat Shiva. Ett antal hundra år senare gjordes det som till ett buddisttempel istället. Bra att de kunde vara flexibla och byta religion, bara sådär. Baphoun fick vi bara beundra från utsidan idag då kvinnor inte fick komma in om de inte hade täckta knän. Då Malin hade shorts på sig idag så var det inte ok.

I anslutning till Baphoun ligger Terrace of the Elephants Denna användes av kungen som plattform från vilken han kunde beskåda sin återvändande arme och den användes också till publika ceremonier. Den är dekorerad med elefanter, därav namnet.

På promenadavstånd från Baphoun låg också templet Phimenakas som var nästa tempel att besöka. Detta tempel är från slutet av 900-talet. Här kunde man klättra högt upp till toppen av templet. Längst upp hade en kambodjansk kvinna placerat sig och delade ut rökelser och välsignelser. Underförstått var också att man skulle lägga en liten peng för besväret. Vid detta tempel valde vi att sätta några rökelser och fick därmed en välsignelse om lycka och hälsa för oss och våra familjer. Efter detta gick vi en liten omväg i djungeln och såg ett mindre tempel, som vi inte vet namnet på, där träd bestämt sig för att växa.

Vi kom fram till den östra sidan av Phimenakas. Trapporna upp var avspärrade men samtidigt stod det en skylt att man skulle vara försiktig, varpå Martin klättrade över avspärrningen för att ta sig till toppen. Vi visste inte vid detta tillfälle om att det fanns alternativa vägar upp på templet. Halvvägs upp fick dock en vakt syn på vad som hände och började ropa och kom bort till templet, Martin var dock då halvvägs uppe och tyckte han lika gärna kunde fortsätta hela vägen upp.. Väl uppe kunde dock även konstateras att det fanns en anlagd uppgång från den västra sidan.

Högst upp på Phimekakas

Malin på väg ner från Phimenakas

Tillbaka nära utgångspunkten såg vi Terrace of the leper king, som var en fortsättning av Terrace of the elephant.

Efter denna långa rundvandring skjutsade tuk-tukföraren oss till en lunchrestaurang där vi laddade med lite energi inför eftermiddagen. Stärkta av lunch var det dags att besöka templet Ta Prohm. Detta tempel från sent 1100 är huvudsakligen lämnat så som det en gång såg ut då det ”upptäcktes” och var täckt av djungel. Stora träd slingrar fortfarande sina enorma rötter runt ruinerna. Detta är ett av de mest besökta templen i Angkor och Ta Prohm användes som en av inspelningsplatserna i ”Tomb Raider”. Mycket är raserat i detta tempel, men en hel del restaureringsarbete pågår.

Efter detta åkte vi till templet Ta Keo som också det är tillägnat Shiva. Ta Keo saknar till skillnad från de flesta andra tempel nästan helt utsmyckningar. Detta var ett ganska högt tempel som man kunde klättra upp på, där branta trappor leder upp till toppen. Det var inte alls mycket folk när vi var där vilket var bra.

Nu var klockan 15 på eftermiddagen, men vi hann ändå med två små tempel till, Thommanon och Chau Say Tevoda, innan tuk-tuken tog oss tillbaka till Siem Reap och hotellet. ”Hemma” igen blev det lite slappande vid poolen på taket innan middag. Imorgon ska vi hoppa upp jättetidigt då vi ska se Angkor Wat (eller möjligen ett annat tempel) i soluppgången. Efter detta kommer vi att åka för att titta på några tempel som ligger lite längre bort.

Kambodja, Siem Reap, Angkor - Äntligen!

2012-02-23T17:31:00.000+01:00

Idag lämnade vi Vietnam efter att ha tillbringat 22 dagar i landet. Flyget med Vietnam Airlines till Siem Reap, Kambodja, gick 11.40. Flygresan tog endast 50 minuter och vi kom snabbt igenom visum och passkontroll då vi ordnat e-visum hemifrån. Ska man till Kambodja kan man även ordna visa på plats, men då tar det ju också lite längre tid vid ankomsten.

Vi blev upphämtade på flygplatsen av en tuk-tuk från hotellet som vi ska bo på. I Ho Chi Minh började vi med att bo på ett riktigt bra hotell de första dagarna. Sedan var det fullbokat så vi var tvungna att flytta. Då flyttade vi till ett hotell som låg extremt nära det första hotellet för att vi inte skulle behöva ta oss så långt. Tyvärr var det hotellet inget vidare, så nu när vi skall hänga i Siem Reap i fyra dagar kände vi att vi var tvungna att hitta något bra ställe. Kravet var att det finns pool också så man kan passa på att sola lite om det blir någon tid mellan tempelbesöken, vilket är det man främst ägnar sig åt här i Siem Reap. Hotellet var superfint i alla fall så här kommer vi att trivas bra.

Tuk-tuk färd på väg mot hotellet från flygplatsen

Efter det att vi gjort oss hemmastadda på vårt rum och varit ute på stan och ätit lunch bestämde vi oss för att åka upp till takterassen på hotellet där poolen fanns. Här låg vi så och solade och badade i någon timme eller så. Det är fruktansvärt varmt här i Siem Reap, varmaste platsen vi besökt hittills på resan, så att kunna svalka sig i poolen samt i vinddraget uppe på takterassen var riktigt najs. Målet för dagen var dock att till klockan fem ta sig ut till Angkor Archaelogical Park för att där köpa biljetter till parken för de kommande tre dagarna samt att besöka och bese solnedgången i Angkor Wat.

Lite soldyrkande på hotellets takterass

Vi tänkte inte att vi skulle skriva något här om ruinstaden Angkor, utan var och en som är intresserade kan själva googla på Angkor och där få spaltmeter efter spaltmeter av information. Kortfattat är detta dock en stor ruinstad, belägen i norra Kambodja. Staden var centrum i ett rike med samma namn från 800-talet till 1400-talet. Efter att kung Ponhea Yat besegrats av Siam (Thailand) år 1431 och Angkor plundrats av invaderande Ayutthaya, övergavs staden till förmån för det sydligare belägna Phnom Penh, som var mindre mottaglig för thailändarnas attacker. Angkor förblev i stort bortglömt och överväxt av djungeln fram till slutet av 1800-talet då franska arkeologer inledde en lång restaureringsprocess, från 1907 till 1970. Arbetet var dock tvunget att upphöra på grund av inbördeskriget i Kambodja men återupptogs 1993. Områdets centrum är Angkor Thom, som var den egentliga staden och är omgärdat av en mur och vallgrav. De mest kända byggnaderna är templen Angkor Wat strax söder om Angkor Thom och Bayon inne i staden. Runt Angkor finns stora dammar, baray, och rester av ett kanalsystem, vilket var grunden för rikets makt, då det möjliggjorde fler och bättre risskördar. Det finns omkring 72 större ruiner i området (och upptill ett tusen mindre lämningar). De är koncentrerade på en yta om ungefär 24 kilometer från öst till väst och ungefär 8 kilometer norr till söder. Det är bara byggnaderna i sten som bevarats till eftervärlden, eftersom de i trä ruttnat bort. Man tror att det förutom de många templen, murarna och annat i sten även förekommit stora träbyggnader, bland annat ett kungligt palats. Angkor togs upp på Unescos världsarvslista 1992 och var även en finalist i New 7 wonders of the world.

Istället för att ta tuk-tuk ut till området hyrde vi varsin cykel och cyklade de cirka sju kilometrarna som det är till tempelområdet. Efter att ha inhandlat biljetter för de kommande tre dagarna fick vi möjlighet att på denna biljett även besöka området ikväll, vilket vi självklart ville och även hade som mål för kvällen. Såväl Martin som Malin har velat besöka Angkor i över tjugo år och det var verkligen ett stort ögonblick när vi först fick se vallgraven komma inom synfältet och sedan efter en tids cyklande längs med denna så komma fram till västra porten och beskåda det under som är Angkor Wat. Vi gick in på tempelområdet och båda var vi förundrade över skönheten och stämningen på denna fantastiska plats och hur mycket som faktiskt är bevarat, trots att det gått tusen år sedan det byggdes.

Cykelledes på väg mot Angkor wat

Vår första syn av tempelområdet i form av Angkor wats västra port

Vi tog oss sakta men säkert in mot mitten av komplexet där själva huvudtemplet låg. När vi dock kommit in i detta hade klockan hunnit slå sex och det var då stängningsdags. Vi var då också nästan helt ensamma inne i Angkor Wat templet, och den vakt som först sade till oss att det var dags att gå hem, frågade så i andetaget efter om vi ville klättra upp i det högsta tornet som är stängt för besökare. Varför det är det är avstängt vet vi inte utan antingen är det på grund av att renovering pågår, att de inte vill slita på dessa byggnader då det är väldigt litet utrymme med tanke på alla de turister som besöker området dagligen, eller för att det är så branta trappor upp så de inte vill ha upp en massa klantiga turister som riskerar att halka i trapporna och bryta nackarna. Det som skulle hända var alltså att vi skulle forcera avspärrningarna och klättra upp och han skulle se mellan fingrarna med detta övertramp, vilket skulle kosta oss 10 USD. Man får beundra denna kreativa entreprenör som sett affärsmöjligheter att dra in ytterligare intäkter utöver sin sannolikt torftiga lön. Sagt och gjort, vi blev glada för möjligheten att komma upp i tornet och han blev glad för extrapengarna. När sista besökarna inne i templet var utom synhåll gav han oss så klartecken att klättra upp. Väl där insåg vi att han delade kakan med andra för där uppe fanns ännu en vakt som höll lite koll på oss medan vi var där. Denna vakt var även lite nervös och ville inte at vi skulle prata högt eller ta kort med blixt och så vidare. Han gick även med oss runt denna toppvåning av templet. Tyvärr blev det lite stressigt eftersom vi ju egentligen inte skulle vara där, men annars hade man kunnat stanna däruppe länge och beundrat utsikten över området.

Det helt magiska Angkor wat reflekterande i ett av dess spegeldammar

Det var upp till denna avstängda toppvåning på Angkor wat vi fick ta oss efter det att området hade stängt för dagen till det facila priset av 10 USD.

Högsta tornet i Angkor wat, tagit inne från toppvåningen av templet

Utsikt från templet högsta torn mot västra porten

Malin klättrar ner från toppvåningen

Västra porten sedd innefrån tempelområdet i skymning

Efter detta var det dags att lämna Ankor Wat för dagen. Solen hade nästan gått ner helt och det var mörkt. Dock kommer vi att komma tillbaka hit flera gånger under de kommande dagarna, så det kändes ok att cykla tillbaka till staden och fokusera på middag istället. Cykelturen i mörker kändes längre än ditresan, men så var vi ju också mycket förväntansfulla under vägen till tempelområdet. Efter 35-40 minuter (cyklarna var usla) så var vi dock tillbaka i ”våra” kvarter i centrala Siem Reap. Middagen åt vi på en av hundratals restauranger i city och Martin bestämde sig för att prova en lokal rätt, någon slags gryta som heter amok. Huvudingrediens i denna rätt var krokodil. Den var tydligen inte så delikat, men det kan man ju aldrig veta innan man har testat. Dock kommer det inte att bli några fler krokodilrätter framöver.
Imorgon får det bli hyfsat tidig uppstigning för att hinna ägna en större del av dagen till mer tempelsightseeing. Tjugo års väntan är nu över och vi kan inte annat säga än vad Gert Fylking tidigare alltid sade vid utnämningen av Nobels litteraturpristagare –

Äntligen!

Sista dagen i Ho Chi Minh City

2012-02-22T15:28:00.001+01:00

Denna dag var vår sista i Ho Chi Minh City och då vi tillbringat nästan en vecka i staden och dess omgivningar, samt betat av alla sevärdheter, så fanns inga måsten på agendan. Därför ägnades denna dag mest åt shopping och att driva runt i största allmänhet.

Inte så långt från där vi bor finns ett köpcentrum som heter Saigon Square. Där har vi varit förbi flera gånger tidigare och rekat vad som kan vara bra att handla och idag var det dags att spendera sina sista Vietnamesiska Dong där. Utbudet är ganska bra och priserna låga. Framför allt kan man fynda North Face kläder och ryggsäckar vilket kostar en femtedel av priset hemma. Max alltså - många saker är ännu billigare. Gillar man Hollister och Abercrombie & Fitch så finns det också i överflöd. Av dessa märken får man också sannolikt äkta saker, då respektive företag har sina fabriker utanför Ho Chi Minh. Bland det enorma utbudet hittade vi också en hel del Vagabondskor, färdigmärkta med svensk prislapp, fast med en till prislapp med ett betydligt lägre pris i dong. Sedan finns så klart också alla de andra vanliga märkeskopiorna representerade.

Det blev lite shopping, men hade helt klart kunnat bli mer om vi hade haft mer utrymme i väskorna. Efter shoppingen gick vi och åt Vietnams "nationalrätt" - Pho, på ett ställe som heter Pho 2000. Pho utallas "Fo" och är en nudelsoppa med biff, kyckling, grönsaker eller hur man nu vill ha sin pho. Pho 2000 var ett enkelt ställe där sopporna kostade 15 spänn, men tavlor i restaurangen visade att Bill Clinton varit där och käkat pho för tio år sedan. Det var gott med pho och vi blev mätta och belåtna.

Efter detta tog vi en halvtimmes promenad till ett Taoist-tempel som heter Jade Emperor Tempel. Där var inte många turister utan mest locals som bad och offrade alla möjliga saker till gudarna; guldfiskar som släpptes ut i en damm, sköldpaddor i en annan damm, frukt, blommor, pengar och rökelser.

Efter den längre promenaden kostade vi på oss en taxi tillbaka till staden. På kvällen gick vi en sväng i backpackerkvarteren och kollade på folklivet. Då vi ätit rätt mycket Vietnamesiskt käk de senaste dagarna blev det middag på Pizza Hut idag. Ikväll blir det till att försöka få ordning på packningen och se om man får ner det som man handlat. Imorgon vid 11.30 går flyget till Siem Reap, Kambodja.

Tvådagarstur i Mekongdeltat – Dag 2

2012-02-21T15:15:00.001+01:00

Idag vaknade vi så i tidig otta upp i staden Can Tho, nere i centrala Mekongdeltat. Målet för dagen var att efter frukost åka till Cai Rang Floating Market. Det finns många av dessa flytande marknader i detta enorma delta, men detta är den absolut största och hit kommer det handlare från alla provinser i Mekongdeltaområdet, varför marknaden ses som något av en grossistmarknad vad gäller frukt och grönt för befolkningen här.

Då den mesta av kommersen sker under förmiddagen är det också av betydelse att man kommer hit då för att få ut så mycket som möjligt av den. Efter den högst spartanska frukosten lämnade vi därför hotellet och Can Tho, för att ta oss ner till förbipasserande biflod, där vi gick ombord på, de för Vietnam karakteristiska, avlånga träbåtar. Med dessa färdades vi så vidare vattenvägarna bort till marknaden, till vilken vi kom fram strax efter åtta på morgonen. Kommersen var då i full gång och det som handlades var främst frukt och grönt. Varje båt hade en flera meter hög bambupinne fastsatt uppe på däck. Högst upp i denna hängde så den vara som salufördes på just den båten. Handlarna kunde därmed enkelt och på håll se vad respektive båt sålde. Antalet båtar som utgör denna dagliga marknad uppgår i flera hundra.

Handelsbåtar runt omkring från hela Mekongdeltat. Det som de säljer visas upp på bambustänger som sticker upp från båten.

Restaurang a´la Cai Rang Floating Market

Det finns denna typ av flytande marknader på andra platser i världen också, bland annat i Bangkok. Det som dock skiljer dem åt är att de flytande marknaderna i Mekongdeltat är levande marknader som fyller en viktig funktion för befolkningens möjlighet att kunna avsätta de produkter som produceras i närliggande provinser i Mekongdeltat. Ser man till exempel till den flytande marknaden i Bangkok, finns i dagläget ingen lokal kommers utan hela marknaden finns enkom som en turistattraktion och utan turister skulle den försvinna. En reflektion man kan göra när man åker omkring där på marknaden och tar fotografier och tittar på allt som händer är ju hur handlarna ser på oss som inte är där för att handla frukt och grönt i bulk. Hur skulle vi själva se på en turistgrupp som storögt går omkring inne på ICA Kvantum och tar kort på Frukt&Grönt disken, personalen och så vidare. Skulle se rätt märkligt ut…

Vi åkte med vår båt några varv på marknaden, innan det var dags att lämna den och åka in i en mindre, lugnare kanal. Efter bara en liten stund fick vi kliva ur båten och promenera några minuter till en trädgård där olika typer av tropiska frukter och blommor odlades. Där fick vi går runt och titta på växterna och det var roligt att se till exempel papaya och drakfrukt som vi inte sett växa på träd tidigare utan endast färdigplockade till försäljning på gatan. Efter en runda i trädgården fick vi äta frukt och dricka te. Frukterna var jättefina och smakade fantastiskt så som frukter som mognat i solen brukar göra. Milsvid skillnad mot till exempel mango och bananer man köper hemma på ICA som plockats omogna och sedan fått åkt båt i några månader.

Vattenliljor

Drakfrukt

Martin och en jack fruit

Efter besöket i tropical fruit garden var det dags att äntra båten igen. Nu åkte vi tillbaka en bit längs den väg vi kommit, men vi fortsatte sedan båtvägen in mot Can Thos centrum. Nu fick vi åka båt i nästan en timme och det fanns mycket intressant att se, på och längs med floden; båtar som fraktade olika typer av varor, överlastade båtar, olika industrier och hus på pålar varav vissa såg ut som att de skulle kunna kana ut i floden när som helst. Båten tog oss till en restaurang där lunchen skulle intas. Efter en timmes lunchpaus var det dags att börja bussresan tillbaka mot Ho Chi Minh City. Can Tho ligger drygt 16 mil från Ho Chi Minh City, men vägarna är inte raka och det går inte att köra snabbt på dem heller, så det tar längre tid än man tror att förflytta sig. med buss.

Det var dock inte helt slut på aktiviteter för dagen utan när vi kom till en stad som heter Vinh Long som ligger längs en annan av Mekongs huvudfåror, cirka en timmes bussresa från Can Tho, fick vi ett 40 minuters stopp för att kolla in marknaden där. Det var alltså ingen floating market utan en vanlig marknad i staden. Där såldes liksom i Cai Rang nästan bara matvaror och frukt och grönt och eftersom vi sett så många marknader nu så satte vi oss och tog en Tiger-öl på ett ställe vid floden istället.

Från Vinh Long fortsatte vi nu mot Ho Chi Minh City och 3,5 timmars bussresa senare var vi tillbaka i storstaden. Kvällen har varit lugn och vi är lite trötta efter två dagar i rad med tidig uppstigning. Imorgon tillbringar vi vår sista dag i Ho Chi Minh och då det känns som att vi betat av det mesta av sevärdheterna här, kommer antagligen morgondagen främst att ägnas åt shopping.

Tvådagarstur i Mekongdeltat - Dag 1

2012-02-20T16:29:00.000+01:00

Idag var det äntligen dags för första dagen av vår tvådagarsutflykt i Mekongdeltat. Vi fick lämna våra stora väskor på hotellet där vi bor, eftersom vi kommer tillbaka och bor där igen imorgon kväll plus ytterligare en natt. Denna gång var det upphämtning utanför reseföretaget som vi bokat med, vilket är bra för då slipper man åka runt halva staden och hämta upp andra som skall med. På denna utflykt var det en nästan full buss av större modell. Väldigt uppstyrt var det då man till och med hade numrerade platser på bussen.

Medan vi åkte ut ur staden berättade guiden en del intressanta fakta om Mekongfloden. Mekongfloden är en av Asiens längsta floder. 490 mil lång passerar den genom Kina, Laos, Burma, Thailand, Kambodja och sist Vietnam där den mynnar ut i det gigantiska Mekongdeltat. Här finns en enorm artrikedom, bland annat delfiner och fiskar som kan väga 300 kg. Floden passerar genom folkrika områden och man räknar med att 90 miljoner människor är beroende av Mekongfloden. På det bredaste stället är floden 14 km bred. Mekongdeltat kallas för ”the rice basket of Vietnam ” och 50 procent av landets ris odlas här.

Vi åkte med bussen ett par timmar tills vi kom fram till en stad som heter My Tho. My Tho är något av porten till Mekongdeltat och var historiskt en viktig stad på grund av sitt strategiska läge och närheten till Ho Chi Minh City. Här var det dags att lämna bussen och gå ombord på en lång smal båt. Trafiken på floden är intensiv och förutom alla båtar som många ser ut att kunna sjunka när som helst, flyter det mycket gamla kokosnötter, grenar och vattenväxter på ytan. En gång fick föraren hoppa i vattnet för att ta bort skräp som fastnat i båtens propeller. Vi färdades på floden mot en tegelfabrik som vi skulle få besöka. Efter cirka en halvtimme var vi framme och vi fick en liten rundvandring. Tegeltillverkningen verkar vara en typisk lokal industri här i Mekongdeltat. Leran till teglet hämtas från botten av risfältet. När man sedan bränner teglet i stora ugnar använder man skal från tröskat ris till att elda i ugnarna med.

Flodbåt till bredden fylld med kokosnöttet

Denna båt, som så många andra, har däcket under vattenytan. Ett mirakel att båtarna inte sjunker.

Brännkammare för tegelstenstillverkning

Efter tegelbruket åkte vi vidare med båten in i en mindre kanal tills vi kom till ett ställe där man fick se hur de ”skalade” kokosnötter. De som arbetar med detta skalar av höljet på ca 1500 stycken kokosnötter om dagen. Dagslön för det är ungefär 8 dollar. Själva kokosnöten används till olika typer av livsmedel. Fibrerna i höljet som man skalat av kan användas till att göra rep eller mattor.
Nästa stopp var tillverkning av godis från kokosnöten. Här pressade de ut kokosmjölk från nöten och kokade denna med socker. Resultatet blir en mjuk kola som de formar till fyrkantiga bitar och slår in i rispapper och vanligt papper. Vi köpte på oss ett paket kokoskola, smaksatt med jordnötter, och den är ganska god.

Efter godistillverkningen lämnade vi båten och blev transporterade några km med så kallade motorcarts, en moppe med ett stort flak bakpå där man kunde sitta 6-7 personer. Framme vid en smal kanal i floden fick vi gå ombord på mindre roddbåtar som transporterade oss till dagens lunch som intogs på ett ställe längs med floden. Det kände mer som att man satt hemma hos någon och åt än var på restaurang. Lunchen var sannolikt lokala specialiteter; vårrullar bestående av en ful fisk och tillbehör, kyckling med ingefära, någon grönsaksgryta med lite flodräkor samt bananer. Lunchen var helt ok och vi var ganska hungriga nu eftersom klockan var nästan halv två.

Efter lunchen kom nog det som var bäst med dagen för då färdades vi längs mindre kanaler tillbaka till My Tho. Naturen och miljön är väldigt vacker och det är roligt att få se hur folk lever sina liv längs floden. Längs med kanalerna går det också mindre vägar perfekta för cykling och vi konstaterade att det hade varit hur kul och mysigt som helst att göra det. Då måste man dock boka en tio gånger så dyr resa med privat guide och eftersom vi redan cyklat i Hoi An så blev vår tur i Mekongdeltat en budgetvariant utan cykling. Turen vi nu bokat kostar 30 dollar för buss, guidning, boende på hotell och en lunch och hittills är vi väldigt nöjda med det vi fått för pengarna.

Tillbaka i My Tho var det dags att hoppa på bussen och åkta till Can Tho där vi ska bo över natten för att imorgon bitti ha nära till Cai Rang floating market. Resan från My Tho till Can Tho tog tre timmar. Lite segt, men vi fick ju chans att se mycket av landskapet under bussturen. Can Tho är den största staden i Mekongdeltat och över 1 miljon människor bor här. Här finns Asiens längsta bro som är av samma brotyp som Öresundsbron. Den är totalt 2.75 km lång och sträcker sig över Hau River som är en av Mekongs större bifloder. Denna bro började byggas 2004. I september 2007 kollapsade en 90 meter lång sektion av bron under konstruktionen och föll 30 meter ned. Minst 52 människor dog och 140 skadades. Så småningom slutfördes bron och den invigdes i april 2010.

Framme i Can Tou gick vi och käkade på ett snabbmatställe i ett köpcentrum. Eftersom vi absolut inte vill bli magsjuka tills imorgon valde vi ett säkert kort så det blev middag på Jolliebee, någon slags motsvarighet till Kentucky Fried Chicken. Hotellet är simpelt med ändå över förväntan då vi har väl fungerande wifi, samt airconditon. Imorgon är det avfärd till marknaden kl 7.30 så det blir till att sova så snart detta blogginlägg är postat.

Ho Chi Minh City - Shopping och barhopping

2012-02-19T16:44:00.000+01:00

Idag hade vi så en heldag inne i Saigon på schemat. Då vi läst på internet att de turoperatörer som de två hotellen vi bott på här i Saigon saluförde inte verkade hålla måttet hade vi som prio att hitta en bra tur ner till Mekong deltat med en turoperatör som fått goda omdömen, samt som inte totalt ruinerade oss. Vi hade dock redan in i dagen hyfsat bra koll efter att ha sökt en hel del på internet igår kväll över vad som fanns till buds.

Vi bestämde oss idag för att skippa hotellets frukost och gick istället vidare över till "Backpackers district" för att äta vår frukost där. Det är också i detta område som de flesta turoperatörer finns. På väg till frukoststället pratade vi med en del turoperatörer och samlade på oss broschyrer för att kunna jämföra och söka efter recensioner på internet. Under frukosten bestämde vi oss så för att boka en tvådagars tur ner till Mekongdeltat med en turoperatör vid namn Sinh Tourist, tidigare kallad Sinh Café. De hade fått väldigt bra kritik och att de tvingats byta namn på sitt företag för att det tillkommit så många copycats kändes som ett gott omen. Sagt och gjort bokades så denna tur med avresa i morgon 20/2.

När detta var klart och vi kommit väl in i förmiddagen bestämde vi oss för att gå bort till Ben Thanh Market. Vi har under hela vår vistelse bott alldeles intill denna marknad men har ännu inte under våra tre tidigare dagar i staden varit där. Ben Thanh Market ses som något av epicentrum av Saigon, och det är även intill denna marknad som hubben i Saigons hela transportsystem ligger. Ben Thanh Market är en av de tidigaste byggnaderna i Saigon och ses som en symbol för staden. Läser man reseguider brukar denna marknad komma fram som toppkandidat över vad man inte får missa om man är i Saigon. Här säljs lokalt hantverk, kläder, souvenirer och mat. Vi blev dock inte alls imponerade av denna marknad och gick igenom den mest för att ha gjort det än för att vi tyckte det var intressant eller roligt. Förutom delen där mat säljs, är hela marknaden bara nuförtiden en enda stor turistfälla, knappast värt ett besök. Vill man se en riktig lokal marknad är det bättre att besöka An Dong Market som vi skrev om häromdagen och vill man hitta bra shopping ska man bege sig till Saigon Square Shopping Centre. För "måste" faktorn kan det ju dock vara värt att göra ett kortare besök. Nattmarknaden som börjar då dagmarknaden stänger, ligger runt Ben Thanh Market och kan vara väl värt ett besök för att äta kvällsmat på, då det är många såväl turister som Saigonbor som äter och spatserar runt här då.

Efter detta besök promenerade vi så bort till Saigon Square för att se om vi kunde få lite shopping gjord. Denna marknad är främst fokuserad på kläder, väskor/ryggsäckar, samt sedvanliga märkeskopior av klockor, solglasögon och dylikt. Det fina med denna typ av shopping i Vietnam är dock att flera märken på dessa försäljningsställen är äkta. Detta då dess fabriker ligger i Saigon. Det gäller bara att veta vilka märken det gäller.

Då det nu började nalka sig eftermiddag och vi gått mycket kände vi att det var dags att återställa vätskebalansen, och vilket sätt är bättre att göra detta än att barhoppa på Saigons lyxhotells rooftop bars? Vi började därför med att gå till ett av de mest klassiska hotellen i Saigon, nämligen Caravelle Hotel. Denna Rooftop bar heter Saigon Saigon och ligger på nionde våningen. Vi lyckades få bästa bordet i hörnet av byggnaden med utsikt ner mot Operan och vägkorsningen intill.

Efter detta gick vi så över till Sheraton Hotel och deras Wine Bar. Denna ligger på 23 våningen. Utsikten härifrån var magnifik och vi lyckades även här få ett perfekt bord med utsikt över hela stadens siluett. Till vänster ser man här Bitexco Financial tower och tittar man till höger ser man REX Hotel, (vilket vi besökte häromdagen), samt Saigon City Hall. Däremellan har man delar av övriga Saigon och det är också här emellan som solen går ner. Dagens solnedgång som vi här bevittnade var inget annat än hänförande. De bilder som vi tog mellan vi i beundran såg på detta fenomen lyckades dock tyvärr inte göra solnedgången rättvisa.

Kvällen avrundades så med lite god kvällsmat i närheten av just Bitexco Financial Tower. I morgon bitti åker vi på en två dagars tur ner till Mekong deltat. Det är därför inte säkert det blir något inlägg i morgon kväll, men skulle så vara fallet blir ju inlägget i övermorgon istället mycket längre, win-win oavsett alltså ;D

På återhörande...

Utflykt till Cu Chi-tunnlarna

2012-02-18T17:25:00.000+01:00

Idag var det dags för organiserad utflykt igen, dvs slussas runt i buss som den turist man är. Som de flesta andra som kommer till Ho Chi Minh City ville vi ju se de legendariska Cu Chi tunnlarna utanför staden. Den tur som vi valde kombinerades också med ett besök på Cao Dai-templet. Mer om dessa platser senare.

Det var upphämtning i en minibuss kl 8.30. Denna gång kom vi faktiskt iväg ganska omgående, utan att behöva åka runt alltför länge för att hämta upp andra utflyktsdeltagare. Vi var nog 15 stycken i gruppen och de flesta andra var asiater, med undantag för ett par tyskar. Bussresan gick ut ur staden och vi åkte flera mil innan trafiken och bebyggelsen glesnade. Ho Chi Minh är verkligen en stor stad och guiden sade idag att det bor 10 miljoner människor här. Mer än de 7 miljoner vi har skrivit tidigare, men det beror ju antagligen också på vilka delar av staden man räknar in.

Som vanligt blev det också ett onödigt långt stopp för toabesök, strategiskt planerat på ett ställe där handikappade människor sålde tavlor som de hade gjort. Inget fel på tavlorna, men det är alltid lika tråkigt att hamna på ställen där det går ut på att man ska handla en massa junk, när allt man vill är att komma fram till resans mål. Till råga på allt blev vi kvar där extra länge då en person som skulle ha åkt med vår tur hamnat på fel utflyktsbuss och var tvungen att skjutsas dit med taxi. Till slut dök personen upp och vi kunde komma iväg. Kort därefter var vi framme vid Cao Dai-templet.

Cao Dai är en vietnamesisk religion som grundades på 1920-talet. Man har hämtat det man tycker verkar bra från alla de större religionerna. Buddism, hinduism, taoism, konfucianism, kristendom och islam finns representerade. Man har också ett stort antal, vitt spridda helgon som Konfucius, Buddha, Brahma, Shiva och Jesus, men även personer man gillar som Che Guevara, Jeanne d'Arc, Napoleon I, Victor Hugo, Louis Pasteur och Winston Churchill.

Namnet Cao Dai kommer från en traditionell vietnamesisk gud. Grundaren till religionen hette Ngô Văn Chiêu och var tjänsteman i den franska kolonialförvaltningen. Cao Dai fick en snabb spridning och enligt dagens guide finns det cirka 4 miljoner anhängare och 500 st tempel. Alla dessa i södra Vietnam. Templet vi besökte idag var deras största och viktigaste tempel.

När vi kom dit vid 12 var det dags för en av dagens fyra ceremonier. De anhängare som kommer för att be och delta i ceremonin måste vara klädda i vit uniform. Vi som var besökare fick trängas utanför för att kika in eller hänga på en läktare. Det hände inte så mycket under ceremonin, men var kul att se.

Vi fick inte kolla på templet i många minuter innan det var dags att åka vidare och äta lunch. Efter lunchen var det 1,5 timmes busstur till tunnlarna.

Cu Chi tunnlarna ligger ca 6 mil från Ho Chi Minh city och är ett stort underjordiskt tunnelsystem som är ca 250 km långt. Tunnelsystemet började byggas i slutet på 40-talet och användes ursprungligen som bas för de räder som befrielserörelsen utövade mot den franska kolonialmakten. Under Vietnamkriget byggdes tunnlarna ut och flera olika byars tunnelsystem sammankopplades. De användes då istället av FNL för att kunna göra räder mot de amerikanska trupperna. Vietcongs gerillakrigföring via tunnlarna orsakade amerikanerna stora förluster och var ett bekymmer för dem under hela kriget. Tunnlarna användes inte endast till krigföring utan hela familjer levde här under jorden i långa perioder.

Här fick vi en rundvandring ovan jord först, där vi fick en inblick i hur livet som Vietcong-soldat kunde te sig. I Vietnam delade man för övrigt inte ut några medaljer med luddig beskrivning så som ”Medal of honour” utan här kunde Vietcong-soldaterna belönas med en ”Killing Americans Hero”-utmärkelse.

Det fanns olika bunkrar för olika ändamål och vi fick se exempel på olika typer av fällor som Vietcong byggde i djungeln. Vi fick också pröva gerillamat; cassava, vilket var basfödan när de inte kunde odla ris längre. Sist på turen fick vi äntligen krypa in i en tunnel. Det var inte många meter vi kröp under jord, cirka 20-25, med det var definitivt ingen trevlig miljö att vistas i. Lågt i tak och smalt som bara den och man insåg att livet i tunnlarna kan inte ha varit lätt. När Vietcong bodde i tunnlarna hade de också problem med insekter, skorpioner och spindlar – något som tack och lov inte fanns där nu. Nästan alla som bodde i tunnlarna drabbades av olika parasiter och många fick malaria.

Vår guide nere i öppningen av en tunnel

Ventilationshål för tunnelsystemet. Ventilationstrumman utgjordes av ett bamburör som gick snett från tunnelsystemet upp till ytan.

Vippfälla. I botten av denna typ av fälla satt spetsiga bambupålar ingnodda i gift

Nere i tunnlarna

Efter besöket i Cu Chi var det dags att åka 1,5 h tillbaka till staden. Det var en intressant utflykt, men tyvärr går ju mycket tid åt till att åka buss. Imorgon hade vi egentligen tänkt att vi skulle göra en tvådagars utflykt till Mekongdeltat, men då vi inte hunnit göra så mycket research innan så skjuter vi upp det till i övermorgon så vi hinner hitta mer information.

Ho Chi Minh City- Skydeck och Five 0'clock follies...

2012-02-17T17:34:00.000+01:00

Målet med denna dag var att utforska Saigons myllrande stadsliv lite närmare. Förmiddagen inleddes därför med en 3,5-4 kilometer lång promenad ner mot en marknadsplats som hette An Dong Market. Denna låg utanför Saigons turistområde och väl där fick vi känslan att det snarare var en grossistmarknad som försedde resten av Saigons marknader med dess kläder och varor, samt husgeråd och mat för lokala Saigonbor. Det fanns fruktansvärt mycket kläder, dock i sådana mängder att man inte kunde se "skogen för alla träd". Roligt att se, men det kändes inte som läge för någon shopping. Efter detta tog vi en taxi tillbaka till staden igen till ett annat shoppingkomplex, vid namn Saigon Square Shopping Centre. Detta var mer turistanpassat och här fanns det mesta man skulle kunna tänka vilja shoppa på en marknad av denna typ.

An Dong Market

Lunchrestaurang Saigon-style

Härefter var det så dags för lunch och vi hade redan på morgonen bestämt var vi ville äta. Denna restaurang låg i närheten av Saigon Square så promenaden dit blev inte särskilt lång.

På Quan An Angon

Stärkta efter lunchen blev det så dags för dagens höjdpunkt. Under gårdagen när vi gick runt i stan såg vi en hög byggnad relativt resten av stadens siluett och denna byggnad ser vi även från vårt hotellfönster, (så sista bilden i gårdagens blogginlägg). Nyfikna om vad det var för byggnad gjorde vi därför lite efterforskningar. Skrapan visade sig hete Bitexco Financial Tower och färdigställdes så sent som 2010. Den är med sina 68 våningar och 262,5 meter Saigons högsta byggnad.Formen på byggnaden är inspirerad av lotusblomman, vilken är Vietnams nationalblomma. CNNgo har även utnämnt byggnaden till den femte mest ikoniska skysprapan. Såväl Martin som Malin tycker om att se ut över stadsbilden från skyskrapor och när vi reste i Sydostasien förra året var vi uppe i såväl Petronas Towers i Kuala Lumpur som i Marina Bay Sands i Singapore, så döm om vår förvåning och glädje när vi läste att den hade en publik skydeck. Ett besök hit blev därför vårt mål efter lunch. Skydecket låg på 49e våningen och hade en 360 graders panoramautsikt över Saigon. Det är alltid roligt att se ut över städer och så var det även här i Saigon.

Efter vårt besök i Bitexco Financial Tower styrde vi med bestämda steg bort mot Rex Hotel för att där avnjuta lite AfterVacation på deras bar på takterassen. Priserna här är cirka fem gånger högre än på andra barer som vi varit på tidigare i staden. Detta visste vi dock på förhand om, men det kändes som ett besök här ändå var lite på måste-listan, precis som det var att gå till Raffles och dricka Singapore sling när vi var i Singapore. För de som inte känner till det var det på Rex Hotel som "The Five o'clock follies" utspelade sig under Vietnamkriget. Det vill säga det var där som USAs egna Bagdad Bobs för den samlade presskåren varje dag klockan fem berättade för reportrarna hur bra kriget gick. Här hängde vi kvar ett tag och när vi väl kom till dagens sista hållpunkt, Benh Thanh Market, visade det sig att den hunnit stänga. Istället fick vi invänta att den alldeles intilliggande nattmarknaden skulle öppna, där vi så åt lite kvällsmat.

I morgon lämnar vi så tillfälligt Saigon för en dagsutflykt till Cu Chi tunnlarna.

På återhörande...

Ho Chi Minh City - Stadsvandring och Museumbesök

2012-02-16T17:04:00.000+01:00

Idag var det dags att lämna den lilla ön för storstadspuls. Från mysiga, sömniga Phu Quoch gick resan till Ho Chi Minh City, fd Saigon, som är Vietnams största stad med 7,3 miljoner invånare.

Vi tog taxi till flygplatsen i Phu Quoc och var lite nervösa eftersom vi inte hade fått något bekräftelsemail på våra flygbiljetter med Mekong Air. Vi hade bara en sparad kopia på webbsidan där det stod att bokningen var konfirmerad, men man vill ju gärna ha ett mail också. Dock var det inga problem utan bokningen var ok och vi fick åka med planet. Flygresan tog 45 minuter och så var vi framme i Ho Chi Minh City där flygplatsen ligger väldigt nära centrum. Man tror nästan att flygplanet skall ta i hustaken under inflygningen. Nu befinner vi oss 176 mil från Hanoi där Vietnamresan började för drygt två veckor sedan.

Då kommer dagens historielektion då: Saigon var länge Vietnams huvudstad. Vid fransmännens invasion 1859 gjordes Saigon till huvudstad i Franska Indochina och även efter Vietnams delning 1954 fortsatte Saigon vara huvudstad för Sydvietnam. Detta gällde fram till 1975 då regeringen störtades av den kommunistiska armén från Nordvietnam. Staden döptes då om efter den tidigare kommunistiska ledaren Ho Chi Minh och istället blev Hanoi huvudstad i det enade Vietnam.

Efter incheckning på det trevliga hotellet gav vi oss ut för att titta på staden. Trafiken är lika intensiv här som i Hanoi, men det verkar vara mer välorganiserat här då det verkar finnas fler trafikljus. Motorcyklar finns i miljoner och åter miljoner och precis som i Hanoi tror man knappt att man skall kunna ta sig över gatan, men på något sätt så går det.

Vi åt en sen, snabb lunch bestående av vårrullar på ett mindre ställe, mer eller mindre på gatan. Lite märkligt gatustånd, de hade blodiglar, snäckor och groda på den mycket lilla menyn, men inte kyckling eller kött. Billigt, men inte så gott denna gång. Fortsättning följer om lunchen...

Efter att ha stärkt oss med käk gick vi till Krigsmuseet, War Remnants Museum, så vi skulle hinna kika på det innan det stängde för dagen. Klockan var då 15.30 så vi hade en och en halv timme på oss. Museet handlar om Vietnamkriget och dess offer. Tidigare hette museet War Crimes Museum, men det bytte namn 1993 till det mer neutrala War Remnants Museum, då relationerna med USA skulle förbättras/normaliseras.

Här på museet har man inte censurerat några bilder utan det är den råa verkligheten som visas upp; bilder på kroppar som slitits sönder av minor, napalmskadade barn, Vietcong soldater uppställda för avrättning, gråtande människor, bilder på barn och vuxna som långt efter kriget fötts med olika typer av missbildningar på grund av bekämpningsmedlet Agent Orange som användes för att avlöva djungeln, splittrade familjer, flyende människor och information om olika massaker där civila vietnameser avrättats av amerikanerna.

Det är förövrigt intressant att jämföra olika synsätt på saker och ting; bland annat finns på museet information om Thanh Phong Massacre i februari 1969, då fjorton civila vietnameser, de flesta kvinnor (varav tre gravida), barn under 12 och gamlingar, dödades av amerikanska soldater ledda av fd senator, tillika tänkbar demokratisk presidentkandidat inför valet 1992, Bob Kerry. Läser man om Bob Kerry på wikipedia så står det att han fick utmärkelsen Bronze Star för att ha lett insatsen i Thanh Phong och senare fick han även en Medal of Honour för sina strålande insatser under Vietnamkriget. Det finns alltid två sidor av myntet…..

Utanför museet finns även amerikanska stridsflyg och stridsvagnar uppställda. Det finns också en avdelning som handlar om olika tortyrmetoder i Vietnamesiska fängelser. Bland annat visades sk ”Tiger Cages” där folk stängdes in flera stycken i en pytteliten bur av taggtråd.

"Tiger Cages, den främre med plats för 2-3 personer

Efter museibesöket var vi inte på topphumör men turistandet måste ju fortsätta. Vi promenerade vidare genom staden och kollade in Reunification Palace där Nordvietnamesiska stridsvagnar körde in den 30 april 1975 efter Saigons fall. Sedan gick vi vidare och tittade på katedralen Notre Dame, byggd av franska kolonialmakten på 1860-1880talet, enbart i material som är hämtats från Frankrike. Härifrån var det också nära till Saigon Central Post Office som skall vara en annan plats man ”ska” besöka. Postkontoret är ritat av Eiffeltornets skapare Gustave Eiffel. Inte långt därifrån låg också Operahuset, även det byggt av fransmännen. Därefter började vi styra stegen mot vårt hotell, Asian Ruby Hotell och på vägen såg vi även Ho Chi Minh City Hall.

Reunification Palace

Notre Dame Katedralen

Saigon Central post Office

Operahuset

Ho Chi Minh City Hall

Planen för kvällen var att knalla bort till en närbelägen marknad, men då Malin fick resans första släng av magsjuka efter den mindre lyckade lunchen, så blev vi kvar på hotellrummet hela kvällen. Men säg något ont som inte har något gott med sig för det innebar ju att vi hade tid att skriva ett långt blogginlägg istället. Magsjukan är det dock ingen fara med. Det blir Coca cola till middag ikväll och sedan är det nog ok imorgon igen.

Vi har testat en hel del lokala matställen där vi varit osäkra på utgången, så även idag, varför en bild togs på vagnen med de såser som vi serverades till de färska räk-vårrullarna. Tyvärr fick vi denna dag användning för bilden...

Så nu är första dagen i Ho Chi Minh City till ända det känns bra att vi redan har hunnit beta av en hel del sevärdheter. Imorgon fortsätter turistandet inne i staden. Därefter kommer vi nog att söka oss utanför Ho Chi Minh City för det fortsatta turistandet.

Vy av centrala Saigon från vårt hotellrum på Asian Ruby

Dagens promenadsrutt

Sista dagens strandhäng i Phu Quoc

2012-02-16T03:06:00.000+01:00

Idag har vi inte så mycket att skriva om då vi tillbringade större delen av dagen på stranden Long Beach igen. Detta var sista chansen för oss att sola och bada på en strand, innan vi reser hem igen. De platser som är kvar för oss att besöka bjuder inte på något strandhäng. Möjligen kommer vi att kunna sola lite om vi hittar ett hotell med pool.

Det var väldigt, väldigt varmt idag, 34-35 grader och inte mycket svalkande bris att tala om. Därför orkade vi bara vara på stranden till 15, trots ganska långt avbrott för lunch. Martin hann också med en massage på stranden. Denna kunde inte mäta sig med en massage i Thailand, men kostade endast 80.000 dong, ca 25 kr, för fyrtio minuter.

Framåt kvällen tog vi en taxi fyra km in till "staden" Duong Dong och gick på marknaden där. Marknaden var ganska liten, bara en gata på ett par hundra meter och halva marknaden var restauranger och den andra delen sålde mest pärlor som odlas här på ön. Vi passade på att inta middagen här då de hade fina skaldjur uppdukade.Imorgon är det dags att resa till Ho Chi Minh City.

Motorcykel runt Phu Quoc

2012-02-15T02:56:00.002+01:00

Idag hyrde vi motorbikes för att få en chans att se lite mer av ön Phu Quoc. Hotellet hade sagt på kvällen innan att de hade cyklar att hyra ut, men på frukosten fick vi veta att en av dem var sönder så vi kunde inte hyra från dem. Vi ville ju ha en varsin att åka på, men problemet löstes enkelt genom att det fanns ett ställe 100 m från hotellet som också hyrde ut. Som varje morgon vi varit här har rumsstädningen varit i full gång när vi kommit tillbaka från frukosten varför vi åter denna morgon var tvungna att sitta och vänta på att det skulle bli klart innan vi fick tillgång till vårt rum för att komma igång med dagens aktiviteter. Dock inte längre, idag blev Martin lite störd på detta förfarande och skrev en skylt på vietnamesiska som gjorde klart att ingen städning innan klockan tio var önskvärd. Vi får se om vi ser några städtanter i rummet när vi kommer tillbaka från frukosten i morgon.

När vi väl fått våra motorcyklar fick vi som vanlig ordning i Sydostasien först börja med att åka och tanka. Inte hämta ut cykeln fulltankad och lämna den i samma skick inte, utan istället finns det typ en dl i tanken så det skall räcka precis till närmaste tankningsställe. Efter tankning uppe i Duong Dong var gjord vände vi om och begav oss söderut längs med kusten på västra sidan av ön. Denna ös infrastruktur är inte särskilt välutvecklad och vägarna bestod därför främst av grusvägar. Man får också vara på sin vakt när man är ute och kör på så väl asfaltvägar som grusvägar för rätt som det är kan det dyka upp rätt stora hål i vägen.

När vi tagit oss ner till södra delen av ön korsade vi över till östra sidan och ner till en strand som heter Bao Sao Beach. Denna strand var en riktig paradisstrand med långgrund kritvit sand. Då det är lite omständigt att ta sig till denna strand var det också väldigt folktomt. Vi började här med ett bad för att få bort vägdammet och efter en stunds solande åt vi vår lunch här på en restaurang nere vid stranden. Eftermiddagen spenderade vi sedan här med att ömsom sola, ömsom bada i det kristallklara vattnet.

När vi lämnade Bao Sao Beach för att bege oss hemåt bestämde vi oss för att åka förbi och titta till Coconut Tree Prison, vilket var ett fängelse som användes under Vietnamkriget. Fängelset byggdes av franska kolonialmakten före andra världskriget för att inhysa fångar från vietnamesiska motståndsrörelsen. Senare kom det att användas av Amerikanerna under Vietnamkriget till att inhysa fångar från Vietcong. Som mest var det 40.000 fångar här. Idag används det fortfarande som fängelse har vi hört, men vi vet inte i vilken omfattning. Nu när vi var där såg det ut som att det höll på att bygga om vissa delar till museum.

Efter detta åkte vi så åter norrut, men denna gång åkte vi längs en väg som går mitt på ön. Längs denna väg såg vi jättelika Mango- och Cashewnötsträd, vilket var rätt roligt att se. Till detta hittade även Martin slutdestinationen för en resa han blivit rekommenderad att göra för runt tjugofem år sedan, då han blev rekommenderad att ”dra dit pepparn växer”. Han visste dock aldrig vart detta var, men efter i dag förstår han att det måste varit Phu Quoc i Vietnam, då vi här även såg plantage med pepparodlingar längs med vägen.

Väl hemma gick vi genast efter återlämnandet av motorcyklarna ner till stranden för att bevittna solnedgången samt skölja ner vägdammet med lite ”Saigon”. Efter lite uppfräschning på rummet var det så dags att svida om och leta upp en restaurang för kvällen. Som tidigare kvällar här på Phu Quoc hamnade vi nere vid stranden längs Long Beach.

Dagens Motorcykelrutt

En dag på stranden...

2012-02-14T03:34:00.000+01:00

I morse tittade vi ut ur vår bungalow och konstaterade precis som Tomas Ledin att, ”Det blir en dag på strandeeen”. Sagt och gjort traskade vi så efter frukosten ner till Long beach, vilket är vid vilken strand vi bor. Det var också vid denna strand vi solade och badade igår. Long beach sträcker sig längs en stor del av västra kusten av Phu Quoc och är 10 km lång. Här låg vi så under hela förmiddagen och njöt av solens varma strålar, varvat med havets relativa svalka. Lufttemperaturen höll dryga 30 grader och vattentemperaturen var knappa 30 grader, så havets svalka var som sagt relativ.

Ett av sätten som fisket går till är att de från stranden lägger ut långa nät som sedan för hand dras in. Fångsten läggs sedan direkt upp på presenning vid strandkanten, varefter var och en får plocka de fiskar de vill ha, som sedan vägs och betalas för. Här snackar vi således färsk fisk.

Vietnamesisk fiskebåt.

Long Beach

När det började närma sig lunchdags bestämde vi oss för att ta en promenad på 3,5 km längs stranden upp till öns största stad Duong Dong, där det bor 25000 invånare. Av dessa såg vi dock inte många och känslan vi fick av Duong Dong var mer av en spökstad än att det skulle vara öns största stad. Till stadens försvar var vi dock inte vid Duong Dong Riverside Market där kanske alla människor hängde när vi var där. Efter vi ätit lunch återvände vi så till Long Beach för ännu mer skönt sol- och havsbadande. När solen väl gått ner i havet och vi kände oss färdiga för dagen promenerade vi så hemåt. På hemvägen passade vi dock på att även äta nere på stranden på en liten familjeägd restaurang. Efter en hel dag i solen är vi rätt trötta varför det med stor sannolikhet blir en rätt lugn kväll. I morgon har vi dock planer på lite mer aktiviteter där vi hade tänkt utforska delar av ön.

Hamnen i Duong Dong

Phu Quoc

2012-02-13T03:22:00.001+01:00

Idag var det dags att lämna Hoi An. Det hade inte varit något problem att hänga några dagar till i denna alldeles underbara stad, men nu har vi ju tyvärr begränsat med tid och det är ju andra ställen vi vill hinna med också.

Under resans gång har vi blivit lite intresserade av den lilla ön Phu Quoc som skall vara fin, så istället för att fortsätta söderut längs kusten från Hoi An och hamna i Nha Trangh eller Pan Thiet så bestämde vi oss för att åka till Phu Quoc. Flygbiljetter och hotell bokades så sent som igår och i morse kl sex kom taxin och hämtade oss och vi åkte 25 km till flygplatsen i Da Nang. 7.50 gick flyget med Jetstar till Ho Chi Minh. Första flygsträckan hade Martin bokat via en hemsida där allt information var på Vietnamesiska. Google Translate verkar dock ha fungerat fint för bokningen var som den skulle och vi kom iväg utan problem. Flygresan ner till Ho Chi Minh tog 1h och 10 min. Där fick vi vänta i två timmar och bytte sedan flygbolag till Vietnam Airlines och till ett mindre propellerplan där man bara satt två stycken på varje sida om gången. 45 minuter tog den flygresan och vid 12 landade vi på Phu Quoc.

Både i Ho Chi Minh och Phu Quoc är det fruktansvärt varmt. Nu har vi ju rest kanske 200 mil söderut från Hanoi och det har också visat sig på termometern som nu visar 33 grader. Det känns långt borta att vi satt och huttrade i 16 grader och duggregn i Hanoi för drygt en vecka sedan.

När vi kom fram blev det taxi till hotellet som ligger en bit utanför staden/samhället. Dock ligger de flesta hotellen här utspridda över den flera km långa strandremsan så det är inte så att vi bor helt off från alla andra. Det finns en del att anmärka på här; som att personalen knappt pratar engelska eller att man skulle kunna köra en fot genom rumsdörren om man vill, vilket inte är nödvändigt då man ändå kan slita upp dörren utan att använda nyckeln. Vi har dock det vi behöver (förutom väl fungerande wifi på rummet så vi kan posta bloggen när vi vill) och kommer sannolikt inte att tillbringa mycket tid på hotellet. Efter ett antal dagar med ganska mycket sightseeing och förflyttningar blir det nu framför allt sola och bada och slappa på agendan. Vi har så klart redan kollat in stranden och tillbringat eftermiddagen där och intagit både sen lunch, eftermiddagsöl och middag. Stranden verkar fantastisk av det vi hittills sätt; jättelång, ren och fin. Imorgon kommer vi sannolikt att tillbringa större delen av dagen där.

My Son

2012-02-11T16:17:00.002+01:00

Idag var andra heldagen i Hoi An och på schemat stod en utflykt till templet My Son. My Son är ett stort tempelkomplex ca 4 mil sydväst om Hoi An. Även detta tempel finns med på Unescos Världsarvslista sedan 1999, vilket innebär att det var den sjätte platsen vi besöker under denna resa som är ett världsarv. För att göra er eventuella läsare ännu mera allmänbildade så repeterar vi de tidigare som har varit; Old town i Georgetown på ön Penang, Imperial Citadel i Hanoi, Halong Bay utanför Hanoi, Monumenten i Hue och Old town i Hoi An.

Utflykten kostade överkomliga 5 USD och vi blev upphämtade av en buss på hotellet kl 8. Som vanligt skulle bussen kuska runt halva Hoi An och hämta upp andra turister, innan det var dags att lämna staden. Alltid lika irriterande när man vill komma iväg bums.

Bussresan ner till My Son tog knappt en timme när vi väl lämnat Hoi An. Detta tempelkomplex uppfördes från 300-talet fram till ca 1300-talet under det så kallade Champariket och var en plats där Champarikets kungar genomförde religiösa ceremonier samt begravdes. Enligt dagens guide kom Champarikets människor från början från ön Java i Indonesien.

My Son är ett hinduiskt tempel, till skillnad från de flesta andra tempel här i Vietnam som är buddistiska. Det är huvudsakligen tillägnat guden Shiva, men även andra hinduiska gudar tillbads här. De flesta byggnaderna i My Son uppfördes runt 1000-talet och som mest bestod komplexet av ca 70 tempel och torn byggda av röd tegelsten. Fortfarande finns många arkeologiska frågetecken kring Camparikets byggnadskonst. Man har till exempel än idag inte kunskap om hur man gjorde för att sammanfoga teglestenarna, inte heller huruvida tegelstenarna var hårda från början när de murades, eller om de härdades efter att de satts på plats.

Efter Champarikets fall, runt 1300-1400 föll tempelkomplexet i glömska under hundratals år. 1899 upptäcktes det igen av franska arkeologer och allt var då övervuxet av djungel. De franska arkeologerna var inte sena med att knacka loss huvudena från många av de gudabilder som prydde tempelbyggnaderna, och skicka dessa till Louvren där många av dem finns idag. Dock började fransmännen under 30-talet att restaurera en del av byggnaderna. Tyvärr blev sedan väldigt mycket förstört vid amerikanernas bombingar under Vietnamkriget. Man trodde att Vietcong gömde sig i tempelområdet, vilket de också gjorde. Här och var bland tempelbyggnaderna finns stora, djupa hål som är bombkratrar. Ledsamt att återigen bli påmind om hur mycket skada Vietnamkriget gjorde. Idag pågår restaureringsarbete av My Son med stöd av Unesco och flera andra länder, men det finns väldigt mycket kvar att göra.

Nedan är odetonerade bomber som hittades i tempelområdet, samt en bombkrater som en av dessa bomber skapat.

Odetonerade bomber frn Vietnamkriget som man hittat i området

Kraterhål efter fällda bomber

Detta var en halvdagsutflykt och vid 13.30 var vi tillbaka i Hoi An. Då var det dags för lunch och då uppstår frågan som man alltid ställer sig när man varit på ett ställe ett par dagar; ska vi gå på ett ställe där vi vet att käket är jättebra eller ska vi prova något nytt? Vi bestämde oss för att prova något nytt och köra på ett säkert kort till kvällen istället. Vi har ätit grymt mycket god och extremt billig mat här i Hoi An. Denna lunch var ok, men inte tip top förutom en av smårätterna, friterade vårrullar med räkor, som var gudomlig. Efter lunchen drev vi runt på stan ett tag för att ta oss en sista titt på Hoi An. Staden är verkligen fantastiskt fin och mysig och det här är också ett ställe vi verkligen kan rekommendera som resmål.

Vid 17-tiden gick vi och satte oss för att dricka lite öl på ett ställe där vi åt en mycket god lunch igår. De erbjuder wifi så vi kunde också passa på att boka lite biljetter för kommande rutt. På detta ställe har vi nu blivit kvar och ätit middag också. Vi kan konstatera att vi sannolikt aldrig kommer att dricka en billigare öl i våra liv. Här kostar fatölen 4000 dong per glas, vilket är ungefär 1,30 i svenska kronor. Glasen är inte riktigt jämförbara med ”Stor Stark” men 2,5-3 dl öl för denna summa är ändå helt galet billigt. Restaurangen som kom att bli vår favorit heter Riverside och ligger nere vid floden, väl värt ett besök för de som kommer till Hoi An.

Avslutningsvis kan man inte tänka på något annat än Monthy Python och Mr Creosote när man nu befunnit sig här i Hoi An i några dagar. All mat är så vidunderligt god och det finns så mycket som man vill äta och smaka. Tyvärr är ju inte detta fysiskt möjligt, vilket ju var något som Mr Creosote fick erfara efter att han ätit det där sista mintkakan. Hur som har den mat vi ätit här varit väldigt god och detta är något man med säkerhet kommer sakna mycket.

Imorgon ska vi hoppa upp tidigt och först flyga till Saigon 7.50. Där byter vi flyg och åker vidare till ön Phu Quoc kl 11.

På cykel i Tho Bon deltat vid Hoi An

2012-02-10T16:50:00.000+01:00

Hoi An växte fram som en handelsplats strategiskt lokaliserad vid mynningsdeltat av floden Thu Bon. Dels som knutpunkt för internationell handel, dels som stop för handelsfartyg till och från Kina. Idag är Hoi An främst en turistort, där huvudparten av tiden spenderas i staden, på den närliggande stranden eller som bas för utflyktsmål i närheten av staden. Det som dock ofta helt glöms bort är att utforska det lokala lantlivet i mynningsdeltat, vilket inte är så svårt om man bara vet vart man ska. Då såväl Martin som Malin gärna vill se hur lokalbefolkningen lever och även finna de där "vykortsscenerierna" blev därför dagens exkursion jakten på just detta lokala lantliv.

Efter en stadig frukost i tidig timma klev vi därför ut ur hotellobbyn och gick tvärs över gatan där det fanns en cykeluthyrare, från vilken vi hyrde varsin cykel. Kvällen innan hade researchats över lämpliga cykelrutter att ta för att komma bort från turismens Hoi An och in i det vietnamesiska lokala lantlivets Hoi An. Efter en kort cykeltur var vi så nere i hamnen och klev ombord på en lokal båt som fraktade arbetare mellan Hoi An och den närliggande ön Cam Kim, på vilken inga hotell eller turister finns. Kostnaden för denna transport blev 10000 Dong per person, men enligt uppgift betalade övriga på båten endast 2000 Dong. Så är det att vara utlänning. 10000 Dong är ju dock endast 3 SEK så vi kände oss inte särskilt ruinerade för det. Väl framme på ön hade vi som mål att ta oss ner till sydöstra hörnet av ön där en by som hette Duy Vinh låg. Vi lyckades dock inte hitta några kartor över denna ö och inga vägar fanns markerade på Google Maps, men då vi visste åt vilket håll vi skulle och ändå bara var ute för att uppleva Vietnams lantliv, kändes det ändå inte som att vi kunde köra fel, vilken liten stig vi än valde att följa. Cam Kim var fantastiskt fin och det var jätteroligt att få se hur vietnameserna lever sina liv bortom turismen. Lokalbefolkningen var jättetrevliga och nästintill alla vi mötte hälsade med ett "Hallooo". Främst barnen verkade vara jätteintresserade. En gång stannade vi för att med GPS:ens hjälp lokalisera oss var vi var. Det tog inte mer än någon minut eller två innan ett tiotal barn stod bakom oss och skrattade, sa "Hallooo", "Whats you´re name" i mun på varandra.

På östra sidan av ön kom vi så fram till en flytande brygga över till en annan ö. Vad vi förstod hade denna brygga byggts av tre familjer som bodde vid stranden, vilka också underhöll den. De tog därför en vägtull för nyttjande av bryggan, 5000 Dong tur och retur. Tyvärr har vi inte hittat något namn på denna ö, men den var om möjligt än intressantare att uppleva, då det säkerligen inte besöker många icke boende där. Totalt under vår tid på dessa öar i Thu Bon flodens delta träffade vi på två andra västerlänningar, förutom några i hamnen där vi landsteg på Cam Kim.

När vi kände oss klara för dagen här tog vi så båten tillbaka till Hoi An, där vi åt vår lunch. Martin kunde inte riktigt bestämma vad han ville ha så det fick bli tre för Hoi An lokala rätter som lunchmåltid. Som under hela vår vistelse i Hoi An var maten utsökt. Under eftermiddagen cyklade vi så från staden sett nordost mot stranden. På vägen dit såg vi dock till att besöka en annan ö och Tra Que Vegetable Village. Efter en stund på stranden och ytterligare en, (säkerligen den 30:e i ordningen), utsökt mangoshake inmundigad var det så sen eftermiddag dags att bege sig hemåt. Totalt blev det knappa 4 mil på cykel denna dag.

Kvällen spenderades så nere i den oerhört mysiga stadskärnan av Hoi An. Detta är verkligen än riktig pärla till ort och såväl Martin som Malin anser den vara inget annat än fantastisk. Då Martin har lite dille på att testa lokala maträtter valde han denna kväll två stycken från menyn av Local Specialties, varpå servitrisen gav ifrån sig ett litet kontrollerat leende. Som tur var hade han dock vid beställningstillfället ovetandes fått en av rätterna tidigare till lunch idag och visste således hur man skulle äta utan att göra bort sig. Vid lunchen hade han dock blivit tillsagd två gånger hur han skulle göra..

Fredag som det är blev det även självklart lite AfterVacation.

Nu är det dock dags att ta kväller så vi är laddade inför morgondagens äventyr.

På återhörande

Visa Hoi An - 20120210 på en större karta

Dagens cykelrutt i Thu Bon deltat.

Hoi An

2012-02-09T15:52:00.000+01:00

Nu har vi förflyttas oss ca 15 mil söderut och kommit fram till den idylliska staden Hoi An. Vi kom hit vid tolvtiden idag, med buss från Hue. Vi blev hämtade redan 7.30 på hotellet, och sedan körde bussen runt kvarteret några varv och hämtade upp andra resenärer från andra hotell och irriterande nog lämnade vi inte staden förrän 8.30. Det tog sedan bussen 3,5 timmar att köra de 15 milen ner till Hoi An, så man får räkna med att transporter tar tid här. På vägen mellan Hue och Hoi An fick vi resa genom Sydostasiens längsta tunnel, Hai Van Tunnel som är 6.3 km lång. Tunneln färdigställdes 2005 och gör att man inte längre behöver åka genom Hai Van passet vilket förkortar restiden med nästan en timme.

Hoi An är ett populärt resmål här i Vietnam och det förstår vi nu när vi varit här i en halv dag och har hunnit titta lite mer på staden. Den är väldigt, väldigt fin, charmig och lugn och ligger vackert vid en flod som heter Thu Bon. Alla byggnader är väl underhållna och det är mycket renare här än i Hanoi och Hue. Hoi An är visst en av Vietnamns äldsta städer och den har varit en av Asiens mest betydande handelsstäder. 1999 sattes Hoi An upp på Unescos Världsarvslista, då den gamla stadskärnan är ett ovanligt välbevarat exempel på en sydasiatisk handelshamn från perioden mellan 1400-talet och 1700-talet. Inne i den gamla stadskärnan får man inte köra bil och motorcykel vilket bidrar till lugnet.

Efter att vi kommit fram och checkat in på hotellet, som för övrigt känns väldigt prisvärt och mysigt, har vi gått runt och tittat på staden, käkat lunch, druckit öl och käkat middag. Det finns väldigt mycket trevliga restauranger, så det kommer nog att bli mycket ätande här. Imorgon tänkte vi hyra cyklar och utforska omgivningarna lite mer. Det är 4 km att cykla till stranden men imorgon blir det nog att vi cyklar ut på landsbygden istället. Vi har bokat två nätter här, men det kommer nog att bli flera känns det som nu.

Visa MartinOchMalinsSydostasien2012 på en större karta

Sightseeing - Hue runt..

2012-02-08T15:57:00.001+01:00

Idag har vi så haft en heldag i Hue. Detta blir också vår sista dag här då vi i morgon far vidare söderut. Med anledningen av den knappa tiden vi spenderar här och för att få så mycket information som möjligt om de platser som vi besökte valde vi idag att åka på en heldags guidad tur till de mest sevärda platserna i och runt Hue. Bussen kom och hämtade upp oss vid 8 i morse och så var färden igång. Då Hue var Vietnams huvudstad mellan 1802 och 1945, innebär det att det finns åtskilliga monument, mausuleum, tempel och pagoder här. Denna dag gick därför i kulturens tecken. Anledningen till att detta inte längre är Vietnams huvudstad är att kommunisterna tog makten 1945 och flyttade huvudstaden till Hanoi, efter det att kejsare Bao Dai tvingats abdikera. Bao Dai utropades dock 1949 åter igen till statsöverhuvud, utan kommunisternas godkännande, och gjorde då Saigon till sin nya huvudstad.

I denna dags utflykt fick vi därmed se de lämningar som fortfarande finns kvar från denna dynasti och som inte förstördes under Vietnamkriget. För övrigt finns dessa monument sedan 1993 med på Unescos världsarvlista. Det är också dessa monument och arkitektur som staden i dag är känd för.

Vårt första stop blev vid mausuleumet för den andra kungen i Nguyen-dynastin, Minh Mang Tomb. Detta mausuleum färdigställdes mellan 1840-1843 och består av över 40 byggnader.

Efter detta åkte vi vidare till mausuleumet för kejsare Khai Dinh. Detta byggdes mellan 1920-1931 och hade klara influenser från europeisk arkitektur, då kejsaren spenderat mycket tid i Europa. Mausuleumet var byggt upp längs en bergssluttning i utkanterna av Hue, precis som alla mausuleum är.

Efter detta besöktes en dojo där det uppvisades vietnamesisk Kung-Fu. Efter detta åkte vi vidare till en liten by där invånarna var specialiserade på tillverkning av rökelser och de traditionella vietnamesiska konformade stråhattarna.

Härefter besöktes så ytterligare en grav, tillhörande Tu Duc. Martin och Malin valde dock vid detta tillfälle att ta en liten promenad istället.

Efter en traditionell vietnamesisk buffelunch var det så dags för dagens huvudnummer, nämligen Citadellet. Detta är ett jättestort byggnadskomplex, större än själva staden Hue. Härifrån styrdes Vietnam under dynasti-tiden och här fanns Purple City, Vietnams motsvarighet till Kinas Forbidden City. Detta och många andra byggnader bombades dock helt sönder under Vietnamkriget.

Efter detta besöktes så den viktigaste buddhistiska pagodan i Hue, Thien Mu Pagoda, vilken ursprungligen byggdes 1601. Den är dock fortfarande i bruk och det var såväl munkar som beende vietnameser vid templet då vi var där på besök.

Dagen tur avslutades så med en båtfärd längs med Perfume River tillbaka till staden Hue.

Kvällen avslutades så på DMZ-bar där samtliga av Hues fyra lokala ölsorter avsmakades.

Tidigt i morgon bitti lämnar vi så Hue och tar en buss ner till Hoi An.

Hanoi-Hue

2012-02-07T15:41:00.000+01:00

Hej bloggen, Idag blir det inte något längre inlägg då vi inte gjort så mycket mer än transporterat oss från Hanoi till staden Hue. Det blev en välförtjänt sovmorgon då vi inte haft så mycket av det de senaste dagarna då vi turistat i Hanoi och Halong Bay. Vi hade beställt en taxi till 10.30 för transport till flygplatsen. Hotellpersonalen var som vanligt supertrevliga och rara och hjälpte till med utskrift av flygbiljetter, hotellvoucher samt vinkade av oss. Om ni någon gång ska åka till Hanoi så bo på Paradise Hotel på gatan Hang Bac! Det har varit hur bra som helst där; jättemysiga rum och personalen de absolut gulligaste man kan tänka sig. Pris per natt; 40 USD för dubbelrum inklusive frukost.

Flyget med Vietnam Airlines bokade vi för bara några dagar sedan, men det var inget problem att få biljett. De flesta flygresor under resan har vi ju bokat i förväg, men här i Vietnam har vi inte gjort det eftersom vi varit osäkra på hur lång tid vi vill tillbringa på varje plats. 12.45 var det take off och resan ner till Hue tog en knapp timme.

Lite om platsen vi kommit till då; Hue ligger 65 mil söder om Hanoi och har en folkmängd på drygt 300.000. Hue var Vietnams huvudstad från 1802 fram till 1945 då kommunisterna tog makten, och staden är känd för sin arkitektur och sina monument. Monumenten är sedan 1993 med på Unescos världsarvslista. Staden ligger i det som tidigare var Sydvietnam med då den även ligger nära gränsen till Nordvietnam utkämpades många hårda strider här under Vietnamkriget. I samband med Tet-offensiven mellan 31 jan-23 sept 1968 var striderna i Hue de blodigaste under hela kriget, med tusentals döda och 80 procent av staden förstördes. Efter krigets slut var kommunisterna dåliga på att underhålla Hues monument då de sågs som en symbol för ett tidigare feodalsystem, men nu har man försökt återställa så mycket som möjligt. Kanske kan vi återkomma med mera fakta imorgon då vi varit på guidad rundtur i staden med omnejd. Det är upphämtning redan kl 8 så det är snart läggdags då vi ligger 6 timmar före er i Svea.

Utsikt över Perfume river från hotellet.

Halong Bay - Tvådagarutflykt

2012-02-06T16:29:00.000+01:00

Nu har vi haft ett dygns bloggpaus och anledningen till det är att vi varit iväg på en två dagars utflykt med båt i Halong Bay. Halong Bay som ligger 16-17 mil från Hanoi är ett ”måste” för de som kommer till norra Vietnam på resa. Det centrala Halong Bay består av 775 öar i olika storlekar och hela området av så mycket som 1969 öar, vara drygt 900 har ett namn. De flesta ”öar” är bara höga klippor som sticker upp ut vattnet och de består antingen av kalksten eller av skiffer. Halong Bay utnämndes i november 2011 till ett av ”New seven wonders of nature”. Det är också med på UNESCOS världsarvslista sedan 1994.

Vi hade bokat turen till Halong Bay genom Paradise Hotel som vi bor på och det var nog en av de dyrare turerna dit. Från många håll hade vi hört att det var värt att lägga pengar på utflykten till Halong Bay för att åka med en bra båt. Vi blev upphämtade med buss igår morse kl 8.30. Bussresan till hamnen tog 3,5 timmar, inklusive ett stopp på en butik där de ville få turisterna att köpa statyer, silkesbroderier och allt möjligt krafs.

Direkt när vi kom fram fick vi kliva ombord på en mindre pråm som tog oss ut till båten eller djonken som fartygsmodellen heter. Båten som hette Marguerite och som ni kan läsa mer om här, lämnade direkt hamnen och åkte mot Halong Bay. Samtidigt var det dags att ta plats i matsalen och bli serverad lunch. Nu fick vi möjlighet att bekanta oss lite med de andra i resesällskapet. Vi var ca tjugo personer totalt i gruppen och folk kom från Kanada, England, Österrike, Frankrike, Argentina, Australien, USA och Malaysia. Två av kanadensarna var dock bosatta i Seoul där de undervisade i engelska på universitetet och deras kompis amerikanen hade också bott i Seoul men bodde nu i Saudiarabien, så det var ett blandat gäng som det var väldigt roligt att prata med. Det blev mycket snack om allas respektive hemländer och så klart hur allas olika resrutter såg ut.

Som ni ser på bilderna så hade vi inte jättetur med vädret, men det verkar vara så här vädret är här i januari och februari. Som tur var var det hyfsat varmt, drygt 20 grader, men det hade ju varit fint med lite sol också. Det positiva med vädret var att skärgården fick en härlig mystisk känsla i och med den låga dimman.

Efter lunchen var det dags att ta plats på den lilla pråmen och tuffa bort till en droppstensgrotta. I Halong Bay finns många olika grottor och den vi nu skulle besöka var nog en av de större av dem. Vid grottan vimlade det av turister, försäljare och båtar. Grottan i sig var inget spektakulärt alls annat än att den var ovanligt stor, men det var inga speciellt vackra droppstensformationer i den utan i taket hade de lagt betong för att undvika ras. Vi var inte så imponerade av detta grottbesök.

När vi kom tillbaka till Marguerite var det dags att paddla kajak. Med kajakerna kunde vi paddla in genom en låg öppning i en klippa och där innanför var det som en helt skyddad lagun. Väldigt fint. Hela Halong Bay är helt fantastiskt, men det som var lite ledsamt att se under hela trippen var att det är så mycket skräp i vattnet. Även på denna skyddade plats dit vi paddlat flöt det runt en del platspåsar och skräp, jättetrist. Efter ett varv i lagunen paddlade vi ut igen och paddlade längs klippväggarna och då fick vi se ett helt gäng vilda apor som bodde längs bergssidan. Häftigt att se dem klänga runt och det här var nog en av få gånger som vi sett helt vilda apor, dvs inte turistskadade apor som lever av den mat de kan tigga från besökande människor.

Vid 18 var det dags att samlas i matsalen där vi gemensamt skulle laga vietnamesiska vårrullar. Allt var dock förberett så det enda vi behövde göra var att rulla in röran i rispapper. Sedan stekte kocken dessa i olja och de serverades som förrätt till middagen. Till middagen fick vi sitta med ett par från Vancouver som hade killens mamma med på resan. Killen och mamman var från Österrike, men killen bodde i Kanada sedan 20 år tillbaka och hans tjej var kanadensiska. De hade rest väldigt mycket och hade mycket intressant att berätta. Efter middagen var det dags att sjunga karaoke för de som ville. Det blev kul då de flesta bjöd på sig själva och även vi fick bidra då amerikanen Scott, den största pajasen i sällskapet, tvingade svennarna att sjunga ABBAs ”Money, Money, Money”. Efter några burkar Tiger i kroppen så gick det dock bra. Mest sugen på karaoke av alla var nog den vietnamesiska killen som jobbade i baren. Han rev av några vietnamesiska låtar och ville knappt lämna över mikrofonen till båtgästerna sedan.

Vid 23 var det dags att gå och lägga sig för att orka tidig uppstigning nästa dag. Vi sov jättebra på båten som inte gungade något alls och på morgonen blev det frukost 7.30. Vid 9 var vi tvungna att lämna hytterna eftersom de skulle städas för nästa grupp med gäster. På vägen tillbaka till hamnen satt vi på däck och tittade på de fantastiska klippformationerna. Vi stannade också till på ett ställe som var en ”fish farm”. Produktionen kan dock inte ha varit så stor för det var ett ganska litet och risigt.

Innan vi kom i land i hamnen serverades också lunch och vid 12.30 satt vi på bussen tillbaka till Hanoi. Även denna gång gjorde bussen ett halvtimmes stopp vid ännu en souvenirbutik, vilket är lite tröttsamt när man bara vill hem. Bussresan tog också lite längre tid denna gång och inte förrän kl 16.30 var vi tillbaka i Hanoi.

Kvällen blir lugn. Imorgon är det dags att lämna Hanoi och flyga till Hue kl 12.45. Hanoi är onekligen en myllrande, vibrant och på många sett en helt fantastisk stad.

Tạm biệt Hà Nội!

Till fots i Hanoi - del 2

2012-02-04T16:34:00.000+01:00

Nummer ett på ”att-göra-listan” idag var att gå och titta på Ho Chi Minhs mausoleum. Vi var ju där igår och beskådade bygget från utsidan, men då var det ju stängt så idag återvände vi för att få se den mumifierade kommunistledarens kvarlevor, liggandes till allmänhetens beskådande.

Ho Chi Minh är ju Vietnams landsfader och han har en betydande plats i landets historia. Han levde mellan 1890-1969 och de kommunistiska idéerna fick han när han arbetade i England och Frankrike mellan 1915-1923. I folkmun kallas han Bác Hó = Farbror Ho. Bland annat var han med och ledde landet i kriget mot franska ockupationsmakten och sedan mot USA i Vietnamkriget. Han var president i Nordvietnam mellan 1954-1969.

För att få tillträdet till mausoleet var man tvungen att lämna ifrån sig kameran. Överallt var det uniformsklädda vakter som höll ordning på pöbeln och såg till att man inte gick på gräset, stod två i bredd utan gick en och en, inte klev över vissa streck, inte babblade inne i mausoleet osv. Besöket var avklarat på ett par minuter och Farbror Ho såg ut som han sov fridfullt i sin glasbur.

Nästa plats att besöka var Temple of Literature som låg nära Ho Chi Minhs mausoleum. Detta tempel är tillägnat Confusius och är en av Hanois mest besökta sevärdheter. Dock skulle man nog ha haft en guide med sig för att tillgodogöra sig templet fullt ut. Här i detta tempel låg också Hanois första universitet som grundades 1076. Templet i sig byggdes 1070 men av det som en gång byggdes finns inget kvar utan det har förstörts av krig och byggts upp flera gånger. Det täcker ett helt kvarter med byggnader men byggnaderna var egentligen inget speciellt. Vi tillbringade inte så mycket tid där utan vi längtade efter lunch.

Lunchen intog vi på ett ställe rakt över gatan från Temple of Literature. Restaurangen heter Koto och är grundad av en Australiensare för ca 10 år sedan. Där har han tagit in gatubarn/ungdomar som får lära sig ett yrke från grunden och därmed får möjlighet att bryta fattigdomen. All vinst återinvesteras i restaurangen och barnens utveckling. Lunchen var bra och det var mycket turister där.

Nu gick vi bort mot Citadellet igen där vi också var igår, men det var då stängt hela eftermiddagen. Nu var det bara lunchstängt och medan vi väntade på att de skulle öppna vid 14 tog vi en kaffe. Strax efter 14 var vi klara och kunde gå in och kika på denna plats som är med på Unescos Världsarvslista. Citadel of Hanoi var en plats där bland annat kungliga palatset låg under århundraden, från 1000-talet till 1800-talet. Även här har dock de flesta byggnader blivit förstörda under krig och nu återstår bara vissa delar. Citadellet verkar vara en populär plats för fotografering för vi såg nog minst fem bröllopspar som var där med fotografer och poserade för bröllopsbilder.

Under eftermiddagen hann vi sedan också titta på en katedral från utsidan samt gå en sväng i de sk ”french quarter” som dock inte skilde sig så mycket från resten av Hanoi, annat än att gatorna var större och bredare.

Tillbaka i våra egna kvarter i Old Quarters blev det ett par öl i en bar på femte våningen där vi kunde sitta och titta ner på den helt galna trafiken i gatukorsningen nedanför. Det känns som man kan betrakta den hur länge som helst utan att tröttna.

Imorgon har vi bokat en tvådagars utflykt till Halong Bay då vi kommer att bo på en båt. Sannolikt är det dåligt med wifi där så vi får fortsätta bloggandet när vi kommer tillbaka till Hanoi på måndag kväll.

Till fots i Hanoi...

2012-02-03T17:52:00.000+01:00

Idag vaknade vi så upp vår första morgon i Hanoi. Trots att vi bor mitt i Old Quarters, där motorcyklarna i princip åker och tutar dygnet runt, sov vi båda gott hela natten igenom. Efter en liten, men god frukost på hotellet var det så dags för en heldags seightseeingtur gångledes i Hanoi.

Vi började med att promenera runt lite sick-sackande i de smala och små charmiga gatorna i Old Quarters, varefter vi gick vidare mot Ho Chi Minh Mausuleum. Detta är dock stängt på fredagar. Det visste vi om i förväg, men det gav oss möjlighet att se det utifrån i relativ enskildhet. Mer om detta mausuleum får vi säkert tillfälle att återkomma till i senare inlägg.

Därefter gick vi bort mot Ho Chi Minh Museet och One Pillar Pagoda. Detta är ett jättelitet buddhistiskt tempel, men anses jämte ett annat tempel vara det mest ikoniska templet i Vietnam. Om man ber vid denna Pagoda tros man få välmående och välstånd.

Efter detta gick vi så vidare mot ytterligare ett tempel, denna gång ett Taoistiskt tempel, Quan Thanh Temple. Det var relativt litet men väldigt många utövare som var där och bad. De gnuggade sedlar mot dyrkplatserna som sedan offrades, och även rökelse låg tätt över hela tempelområdet. Martin såg självklart till att gnugga lite Dong vid detta tempel.

Efter detta gick vi så upp mot Hanois största sjö, West Lake, väl där besökte vi så även en buddhistisk Pagoda. Detta är Hanois äldsta tempel, vilket byggdes år 541. Här offrade Malin lite Dong vid en tyvärr okänd ikonfigur. Vår tanke efter detta var att besöka en plats på Unescos World Heritage list, The Imperial Citadel. Denna var dock stängd på fredagar, dock inte omöjligt vi återkommer om detta vid senare blogginlägg.

Efter lite lunch nere vid Hoan Kiem sjön gick vi så till det beryktade Hanoi Hilton, vilket numera är ett museum. För de som inte känner till Hanoi Hilton var det ett ökänt fängelse under den franska kolonialtiden och dagens namn fick det då det även inhyste amerikanska piloter som blivit nedskjutna under Vietnamkriget. Det var precis så otrevligt som man skulle kunna föreställa sig att detta fängelse skulle vara. Efter detta museibesök rundades så Hoan Kiem-sjön, förbi Hanois Opera och åter upp till Old Quarters. Denna rundtripp i centrala Hanoi blev idag ungefär två mil.

Efter lite R&R på hotellrummet, var det så dags för kvällens begivenheter. Huvudnumret för kvällen var Water Puppet Show. Denna marionettdockteater utförs i meterdjupt vatten och kom till i norra delen av Vietnam under 1000-talet. Showerna utfördes då på de översvämmade risfälten. Teatern var, ska vi säga "annorlunda". Musikerna och dockspelarna var väldigt skickliga, men såväl Martins som Malins kunskaper i vietnamesiska är inte så bra att vi kanske kunde tillgodogöra oss teatern fullt ut.

Efter teatern gick vi ut igen i de gamla kvarteren där vi bor. Idag 3/2 är det "Vietnam Communist Party´s Establishment Day", varför det var, om möjligt, än mer liv och rörelse i stan ikväll. Till detta är det också nattmarknad varje fredag i de gamla kvarteren, så kvällen avslutades med ett besök på denna marknad.

Med undantag för teatern vi var på har vi nu i princip promenerat 15 timmar denna dag, varför vi nu känner att det är hög tid att ta kväller. Bara för att kunna gå-på-att igen i morgon ;)

Good Morning Vietnaaam!!!

2012-02-02T16:30:00.000+01:00

Idag var det dags att lämna Malaysia och resa vidare mot nya äventyr. Det var uppstigning vid 7 i Penang för att lämna hotellet vid 8. Vi tog en taxi till flygplatsen cirka två mil bort och vårt flyg gick vid 10.45. Denna etapp av resan gjordes med Malaysia Airlines, Malaysias statliga flygbolag. Vi undrar lite om Air Asia har konkurrerat ut dem för planet var inte ens halvfullt. Kabinpersonalen var väldigt trevliga och vänliga och bjöd på juice och jordnötter. Trodde alla flygbolag slutat med jordnötter, men icke.

Flygresan ned till Kuala Lumpur tog 55 minuter och gick lugnt och smidigt så när som på när flygplanet skulle bryta genom molnen vid landning. Då skakade det till ordentligt och kabinpersonalen såg nästan chockade ut och satte sig snabbt ner och spände fast sig. Malins hjärta stannade under några sekunder, men dock verkade det inte vara någon fara utan det skakade endast till två gånger. Sedan fortsatte inflygningen i lugn takt.

Två timmars väntan och en tonfiskmacka senare satt vi på flyget till Hanoi. Även på denna flight var planet endast halvfullt. Resan tog tre timmar och när vi var framme var det dags att dra tillbaka klockan en timme. Nu ligger vi alltså sex timmar före svensk tid, istället för sju som i Malaysia.

När vi kom fram var vi tvungna att ordna med visum. Det hade vi redan ansökt om hemifrån så det var beviljat, men man var tvungen att ta sina papper med godkännandet samt två exemplar av ett dokument där man fyllt i diverse uppgifter om sig själv samt bifogat foto och gå till en disk för att få visat utfärdat och inklistrat i sitt pass. Det tog en kvart och kostade 25 USD att få detta ordnat och sedan kunde vi gå och hämta bagaget.

Martin hade som vanligt legat i framkant och ordnat med en transport via hotellet vi skulle bo på. En kille stod och väntade på oss med en skylt och med honom färdades vi in mot staden centrum, ca 30 km från flygplatsen. Chauffören hade också sin kompis med i bilen och kompisen jobbade som guide, men till ryska turister eftersom han hade lärt sig ryska. Kompisen som var guide var väldigt pratsam och berättade om allt möjligt på knagglig engelska. Samtidigt som vi försökte lyssna på vad han sade satt vi fascinerade och stirrade ut på trafiken utanför. Vi har aldrig upplevt eller kommer antagligen inte att uppleva något liknande i en annan stad. Det är svårt att beskriva men man kan säga att det är bilar och framför allt motorcyklar precis överallt. Tydligen så finns det 6 miljoner motorcyklar här på en befolkning på 7 miljoner. Motorcyklarna kommer från alla håll, men på något sätt så verkar det fungera ändå. Dock säger statistiken 12000 omkomna årligen i trafiken i Vietnam, och 48.000 skadade. Vår chaufför blinkade med helljuset och tutade konstant hela vägen in till city och vid något tillfälle fick han pressa sig förbi mellan en parkerad bil och en husvägg och då var det nog inte mer än en centimeters marginal på varje sida. Kolla på detta youtubeklipp för att få en uppfattning om hur det kan se ut.

Hotellet heter samma sak som Treans allra mest högklassiga dokusåpa, nämligen Paradise Hotel. Vi hade bara en natt bokat för att se hur hotellet ser ut, men det var hur mysigt och som helst och receptionisten världens vänligaste, så nu ska vi bo här i tre nätter.

Vi gick ut på stan en liten sväng direkt efter ankomst. Middagen vi åt lämnade en del övrigt att önska och Martin behövde komplettera middagen med ett besök på Kentucky Fried Chicken. På KFC smakade maten som den brukar göra där. Dock har vi inte varit på ett KFC med möss tidigare, men här fanns det en lite mus som tassade runt på golvet och letade rester.

Av vad vi sätt hittills av staden, vilket då främst är vårt omedelbara närområde i form av "old quaters", kan vi inte säga annat än att vi båda verkligen tycker om Hanoi. Det är ett underbart kaos av motorcyklar, bilar, människor och gatuliv överallt. Det som är lite synd just nu är att det är ju vinter här och ganska kyligt. Idag var det femton grader och ett konstant, mycket fint, duggregn och imorgon skall det visst inte blir mer än 12 grader. Det blir att ta på sig alla kläder man har de närmaste dagarna. Nu är det snart dags att sova för att orka med mycket sightseeing imorgon.

Visa större karta

Tempelsightseeing

2012-02-01T15:55:00.000+01:00

Idag hade vi två punkter på ”att-göra-listan” och det var två tempel som skulle besökas. Lämpligt nog låg också dessa tempel precis bredvid varandra.

Vi tog lokalbussen dit och var väl på plats strax före 11. Första templet var Dharmikarma Burmese Tempel, alltså ett burmesiskt buddistiskt tempel. Delar av templet härstammar från 1803 och det var också det första burmesiska tempel som byggdes i Malaysia. Templet var mycket vackert och rogivande och det var inte alls mycket folk där. En del av templet var precis nybyggt och klart i maj 2011.

När detta tempel beskådats var det bara att korsa gatan till nästa tempel, Wat Chaiya Mangkalaram Thai Temple. Detta tempel var alltså ett thailändskt buddistiskt tempel. Vad som skiljer thailands buddism från burmesisk buddism vet vi inte, utan det får ni googla om intresse finns. Det som är spektakulärt med detta tempel är den gigantiska liggande Buddha som är hela 33 meter lång. Många har kanske varit och sett Reclining Buddha i Bangkok, men denna är alltså större. Statyn visar Buddhas sista dagar i livet då han var totalt bortkopplad från världsliga ting och statyn visar hans viloposition innan han dog.

När vi besökt dessa två tempel tog vi bussen ytterligare någon mil bort från stadens centrum för att komma till stranden. I ett område som heter Batu Ferringi ligger det många hotellkomplex där de turister som främst åker till Penang för sol och bad bor. Där finns också en fin strand där vi käkade lunch, drack fantastisk färskpressad juice och solade några timmar på eftermiddagen. Det var förvånande lite folk på stranden och jetski-uthyrarna och parasail-båtförarna verkade inte göra bra business. Antingen var det lite turister i allmänhet eller så kommer många av turisterna från andra muslimska länder och exponera sig inte på stranden i samma utsträckning som vi västerlänningar brukar göra.

När det var dags att lämna stranden tog vi inte bussen hela vägen in till stan utan hoppade av tidigare och promenerade de sista fem km tillbaka till hotellet. Halva tiden gick vi längs havet och det var trevligt. Dock är inte trafiken så anpassad för gångare så sista biten var det bara att balansera på en smal trottoar som sett sina bättre dagar, samtidigt som bilarna susade förbi på armslängds avstånd.

Ikväll har vi gått en sväng i Little India och betraktat folklivet och ätit middag och imorgon är det dags att lämna Penang. Penang är verkligen en intressant stad där det mesta finns; intressant historia, fantastiska tempel, spännande folkliv, god mat, shopping (vilket vi dock inte ägnat oss åt) och idag fick vi ju också se att stranden är fin. Man kanske inte åker hit för sol och bad enbart, för då finns det bättre ställen, men vill man lite av varje kan vi helt klart rekommendera Penang som ett stopp under några dagar under en Asienresa.

Visa Penang på en större karta

Nästa ställe vi reser till blir Hanoi och det är take off imorgon vid 10.45, så då blir det ingen sovmorgon. Vi är osäkra på om bloggar och facebook fungerar i Socialistiska republiken Vietnam, men vi blir väl varse när vi kommer dit.

Seightseeing - Penang Hill/Kek Lok Si/Georgetown

2012-01-31T15:54:00.000+01:00

Idag var så vår första heldag i Georgetown och Penang. Vi hade ett rätt digert schema planerat för dagen, då det finns väldigt mycket här att se. Främst finns här historiska och kulturella sevärdheter, till jämförelse mot Langkawi där det främst är naturen som är sevärdheten. Detta är också det som är det fina med vår resrutt; vi får sol&bad, natur, kultur, historia, religion, samt storstadspuls i en salig blandning. Nog om detta och kvickt tillbaka till dagens begivenheter.

Dagen startade med en promenad ner till Weld Quay där bussterminalen låg. Väl där lokaliserade vi en lokalbuss som skulle ta oss till Stesen Bukit Bendera, varifrån vi ämnade åka bergbana upp till toppen av Penang Hill. Denna tog oss upp 830 meter över havet och väl på plats fick vi en panoramautsikt över Penang, och främst då Georgetown och Penang Bridge. Temperaturen uppe på Penang Hill är 3-5 grader svalare än vad den är nere vid kusten. Uppe på toppen fanns också ett trevligt hinduistiskt tempel, samt en moské.

Åker bergbana

Utsikt från Penang Hill

När vi var nöjda här tänkte vi att vi skulle promenera till nästa sevärdhet, då den inte var särskilt långt bort. På vägen tänkte vi att vi även skulle passa på att äta lite lunch. Då vi dock nu befanns oss utanför stadens centrum fanns det inga turistanpassade restauranger att tala om, varvid vi bestämde oss för att slå oss ner vid ett lokalt ställe. Då vi ändå utmanade ödet kändes det som vi kunde löpa hela linan ut och valde båda rätter innehållande några gamla räkor som säkert legat framme i solen hela förmiddagen. Allt gick dock bra och maten var helt ok.

Vårt nästa mål för dagen blev så ett buddistiskt tempel vid namn Kek Lok Si Temple, ”The Temple of Supreme Bliss”. Detta ligger vid en förort vid namn Air Itam, och ligger som tidigare nämnts mycket nära Stesen Bukit Bendera, varifrån bergbanan avgick. Tempelområdet slingrar sig upp längs berget bredvid Penang Hill. Templets konstruktion inleddes i slutet av 1800-talet och det är idag Sydostasiens största tempel. Detta går inte nog understryka, templet var enormt och det kändes som att tempelområdet aldrig tog slut.

Efter varje enskilt tempel på området leddes man via gångar, passager, hallar och gårdar vidare till nästa tempel. Templet växer fortfarande och nya tillskott till tempelområdet kommer löpande. Den enda nackdelen, men samtidigt det som gör att templet kan fortsätta växa, är att det är hårt kommersialiserat, och souvenirer och olika sätt att be till gudarna såldes överallt, vare sig det rörde sig om rökelser, ljus, önske-band eller annat.

En av de mest iögonfallande detaljerna i templet är alla kinesiska lyktor som hänger i taken. Dessa är numrerade och vi såg nummer upp till 39.000, men det fanns säkert ännu flera. Vi tror att man får köpa in sig på en lykta inför kinesiska nyåret (som ju gick av stapeln för precis en vecka sedan) och sedan skriver man på en vidhängande etikett vad man önskar sig inför året. Sedan hängs dessa upp i templet och förhoppningsvis slår dina drömmar in.

Slutligen kom vi så fram till en mindre bergbana som tog oss upp till toppen av tempelområdet. Där fanns så en 30 meter hög bronsstaty av bodhisattvan Kuan Yin, ”The Goddess of Mercy”. Härifrån hade man också en fin utsikt över Penang, mot ostkusten och Georgetown. Både Martin och Malin fann hela tempelområdet vara helt fantastiskt, såväl till hur mäktiga alla byggnader och tempel var, som till hur rogivande och mäktigt det var att befinna sig inom tempelområdets väggar. Detta gjorde att vi spenderade mycket längre tid här än vad som kanske initialt var avsatt i vår planering för dagen, varför viss omplanering var tvungen för resterande tid av eftermiddagen.

Vi valde därför att efter detta ta bussen tillbaka till Georgetown, då det här finns massa intressanta platser att besöka inne i staden. Först gick vi till ett gammalt klanhus tillhörande klanen Khoo, kallat Khoo Kongsi. Detta var en stark kinesisk klan under 1800-talet i Georgetown, men klanen är fortfarande aktiv i dagens Georgetown. Det ursprungliga klankomplexet brann ner i slutat av 1800-talet, men en mindre version byggdes upp igen 1902. De två huvudbyggnaderna var rätt små, särskilt efter att innan ha besökt Kek lok Si, men utsmyckningen och byggnadernas prakt var oslagbar.

Efter detta besök nere i Chinatown promenerade vi genom Little India upp mot Georgetowns nordöstra spets. Här ligger nämligen den stjärnformade fästningen Fort Cornwallis. Detta är den fästning som Francis Light lät uppföra då han tog ön i besittning år 1786. Fästningen i sig var kanske inte så mycket att se, men det kändes ändå lite som ett måste-besök. Lite som att man ”måste” se Eiffeltornet när man är i Paris.

Efter detta var det två par trötta ben som spatserade iväg till en pub längs huvudgatan Paneng Road, för att släcka törsten med en stor kall Tiger och lite jordnötter med skal. På baren fanns det wifi och när mailen tankades ner blev Malin varse om att en rörmokare behövs för att se över läckande vattenledningar i köket hemma i lägenheten, vilket var nyheter som gjorde det svårt att fokusera på ölen så här på eftermiddagen. Efter lite mail och sms hit och dit verkar det dock som att handlingskraftiga och fantastiska vännen Cissi kan hjälpa till att styra upp så detta löser sig. Håll tummarna! Samtidigt började det regna så det var ingen större idé att vara kvar och ta en öl och dessutom hägrade en dusch efter en dag på stan i 35 gradig värme och betydande luftfuktighet.

Snart är det dags att ge sig ut och hitta lite middag.

Penang - The Pearl of the Orient

2012-01-30T16:14:00.000+01:00

Idag var det dags att checka ut från Langura hotell i Pantai Chenang och lämna Langkawi för ön Penang. Vi började återigen dagen med en strandpromenad och en burk kall nescafé. Tillbaka på hotellet var det dags att packa ihop sina saker och snygga till sig och vara klar till 12.00 då utcheckning skulle ske.

Direkt efter det tog vi en taxi till Kuah (där vi en gång tidigare varit på nattmarknad) och till färjeterminalen där. Båten skulle gå 14.30 så vi hade gott om tid på oss. Efter biljettinköp var det dags att käka något eftersom vi inte gjort det tidigare under dagen. Det blev som så många gånger tidigare fried rice med kyckling och till det färskpressad juice.

Ungefär en halvtimme innan avgång fick vi gå ombord på färjan. Inne på båten var det svinkallt då de dragit på ACn på max, och innan vi lämnat hamnen fick man inte gå ut och sitta på däck. Så om vi är förkylda imorgon vet vi vad det beror på. När båten lämnat land fick man dock gå ut på övre däck och där blev vi kvar hela resan, ända tills båten skulle in mot land igen och man var tvungen att gå in och sätta sig. Totalt tog resan två timmar och 45 min.

Penang är en liten ö, ca 2 mil bred och 3 mil lång, 110 kilometer söder om Langkawi och ligger således mellan Andaman See och Melaka Straits. Denna mycket strategiska lokalisering gör att ön har en lång och intressant historik. Huvudstaden heter Georgetown, och är en skapelse av brittisk imperialism. Staden grundades av kapten Francis Light 1786 och är döpt efter den brittiska kungen George III. En stor del av den gamla stadskärnan finns fortfarande kvar, närmare bestämt över 12000 hus, vilket gjort att Georgetown 2008 kom med på Unescos Världsarvlista. Idag bor det cirka 1,3 miljoner människor i "metropolitan area", vilket gör Georgetown till Malaysias näst största stad. I dagens Georgetown finner man en salig blandning av gammal bebyggelse och ny bebyggelse, samt av västerländsk och asiatisk kultur. Den absolut största folkgruppen i Georgetown är dock av kinesiskt ursprung, då dessa emigrerade hit under det brittiska styret.

Visa större karta

Vi tog taxi till hotellet Bayview Hotel som har ett perfekt läge mitt i staden och fantastisk utsikt över havet. Efter incheckning gick vi ut direkt för att titta på omgivningarna och vi gick runt i både Chinatown och Little India. Penang verkar otroligt mångkulturellt och på ett par hundra meter hann vi se ett hinduiskt tempel, en moské och flera kineskiska tempel som samsas i stort sett bredvid varandra.

Chinatown var ganska öde och igenbommat då det verkar som att de flesta kineser rest ”hem” för att fira kinesiskt nyår. I Little India var det dock mer människor ute i svängen. Efter diverse letande hittade vi ett ställe att käka på och sedan gick vi hem för att samla krafter inför morgondagens sightseeing. Vi får återkomma med mera intryck då när vi utforskat staden lite närmare.

På återhörande
M&M

Strandhäng på Pantai Cenang

2012-01-29T15:53:00.000+01:00

Denna dag fortsatte så även på eftermiddagen i lugnets tecken, där vi ömsom låg och solade, ömsom låg i vattnet och svalkade oss, samt även stundom svalkade oss med diverse kylda vätskor vid tillfällen då vattnet allena inte hjälpte. Självklart fick även det traditionella strandpromenerandet sitt givna utrymme under dagen.

Kvällen inleddes på en strandbar vi varit på varje kväll under vår vistelse här. Tanken var att vi skulle titta på solnedgången här en sista gång innan vi far vidare mot nya äventyr. Tyvärr blev det rätt mulet, vilket gjorde att solnedgången inte blev så fin som den varit tidigare dagar. Till detta kom det även en liten regnskur för första gången under kvällen. Det var inga större problem, då det bara innebar att vi fick beställa ytterligare en ”Tiger” innan vi gick vidare mot kvällens restaurang, vilket blev en restaurang specialiserad på tigerräkor och humrar. Självklart bestämde vi oss för att beställa varsin grillad hummer. Nu talar vi heller inte om några svenska små stackare till humrar, utan det var rejäla humrar som vägde 800 gram stycket. Både Malin och Martin tyckte dessa var ytterst delikata och hade inga problem att äta tills endast skalet var kvar.

I och med denna kväll är nu vår vistelse på Langkawi slut, då vi i morgon eftermiddag far vidare mot Penang. För att sammanfatta våra intryck instämmer såväl Martin som Malin i att denna ö är en helt fantastisk plats för en tids utforskande och sol&badande. Har ni tänkt åka till Thailand den närmaste tiden så skit i det och åk hit istället. Mycket bättre! Stor Facebooktumme på Langkawi således!

Hello! Langkawi! I love You...

På återhörande från Penang
M&M

Dagens Att-göra-lista

2012-01-29T00:00:00.000+01:00

Efter ett fullspäckat schema på Langkawi de senaste dagarna bestämde vi oss så för att ta det lungt på stranden denna sista heldag vi spenderar här. Vi har ju trots allt inte badat på "vår" strand en enda gång ännu.

I skrivande stund, klockan 11 lokal tid, ligger vi således sedan någon timme tillbaka och njuter på Pantai Cenang. Frukosten avnjöts på en indisk restaurang, som är öppen dygnet runt, sånär som på fredagar mellan 12.00 till 13.30. Lite märkligt med tanke på att utelivet här inte borde kräva dygnet runt öppna restauranger.

Nu är det dock dags att svalka sig lite i det nära nog 30-gradiga havet. Temperaturen i luften ligger stabilt runt 33-34 grader. Tror inte jag behöver kommentera att det är rätt så najs ;)

På återhörande till kvällningen...
M&M

Island hopping Langkawi style

2012-01-28T16:14:00.000+01:00

Idag var förmiddagen oplanerad så vi började dagen med att ta en promenad längs huvudgatan tills vi kom förbi en utskjutande udde och kunde gå ner på nästa strand Pantai Tengah. Sedan följde vi den till den tog slut, vände sedan och gick tillbaka samma väg. Det var dock ingen längre promenad att tala om, max 4-5 km fram och tillbaka. Efter det var det dags att äta lite och vi stannade till på ett hak på stranden som hade fantastisk mango-shake, men maten var lite sådär.

Eftermiddagen skulle ägnas åt så kallad Island-hopping. Då åker man ut med båt till de mindre öarna några km utanför stranden där vi bor. Den turen som vi gjorde innebar besök på tre öar under fyra timmar. Vi blev upphämtade 14.15 på hotellet av en skruttig minbuss och inte många minuter senare var vi framme vid piren som båten skulle gå ifrån. Vi fick vänta där ett tag innan båten kom och under tiden kunde vi studera våra medpassagerare som var en salig blandning av människor. Alltid lika kul att kolla på folk från olika länder och se vad de har för kläder, matsäck, hur de agerar osv. I vår grupp om ca 20 personer var det fem andra västerlänningar och resten verkade vara kineser, malayer och indier.

Första stoppet var ön Pulaun Dayang Bunting. Direkt när man kommer in till piren så får man dela utrymmet med massor med apor som väntar på att antingen bli matade eller på egen hand attackera personer med plastpåsar i händerna, eftersom de har lärt sig att plastpåsar brukar innehålla mat. Det gäller alltså att inte visa att man har något i händerna och inte stanna upp för länge så de hoppar på dig. När man forcerat aporna promenerar man några minuter tills man kommer till färskvattensjön Tasik Dayang Bunting som ligger på ön. Sjöns namn skall tydligen betyda ”Den gravida jungfruns sjö” och legenden säger att den som dricker av vattnet/badar i sjön lättare blir gravid. Från sjösidan ser ön ut som en gravid kvinna i horisontalläge.

Här hängde vi en timme och badade i sjön från en stor flytbrygga och tittade på alla mindre simkunniga besökare som plaskade runt i flytväst. Efter detta stopp var det dags att dra vidare mot nästa ö, Pulau Singa Besar, där vi skulle få se örnar. Örnarna verkar betyda mycket här och Langkawi har fått sitt namn från det malaysiska ordet helang som betyder örn, och sanskritordet kawi som betyder marmor. Denna ö gick vi inte i land på utan vi betraktade örnarna från sjösidan och såg när de fiskade i havet. Fint.

Sista stoppet Pulau Beras Besar, var en helt vanlig strand, inget speciellt,(förutom att det var en paradisstrand i sydostasien då så klart ;), där vi stannade och badade en timme. Även där fanns det apor att titta på för dem som var intresserade.

Dagens Island hopping, samt turen till Kuah.

Visa större karta

Vid kl 18 var vi ”hemma” igen. Efter lite uppfräschning efter dagens strandhäng var det dags för nästa aktivitet. Man åker ju inte på semester för att slappa utan för att uppleva saker, eller hur? Vi tog en taxi kanske två mil in till Kuah, största staden på ön, för att kolla in marknaden som de har där på lördagkvällar. Det var inte så mycket turister där utan det verkar vara lokalbornas lördagsnöje att spatsera runt och äta från alla stånd som erbjuder mat. Vi var lite förvånade över att ihärdiga försäljare lös med sin frånvaro och ingen jagar dig eller tjatar att du ska köpa saker utan vi kunde gå runt i lugn och ro. Vi testade på några olika rätter som kostade en spottstyver och så här tre timmar senare har vi i alla fall inte blivit magsjuka. Det fanns ingenting vettigt att köpa så när vi ätit det vi kunde tänka oss att prova var det dags att ta en taxi hem.

Morgondagen är än så länge oplanerad. Få se om det "bara" blir strandbesök eller om vi ska klämma in någon aktivitet också. Ikväll är vi rätt trötta efter åtta timmar med sol och badande i 30+ grader, i såväl luft som vatten...

På återhörande...
M&M

Motorcykeläventyr på Langkawi

2012-01-27T16:10:00.001+01:00

Efter de vanligt morgonbestyren var det idag dags att hyra vespor för att utforska ön lite på egen hand. Första uthyraren vi gick till krävde MC-kort, men nästa ställe var inte lika noga. För 30 MYR per styck och dygn kvitterade vi ut en varsin vespa. Malin hade inte kört dessa fordon tidigare, men efter lite instruktioner kändes läget under kontroll och det var dags åka mot dagens första stopp som var Langkawis linbana, en av öns största sevärdheter.

Linbanan går i 45 graders vinkel upp till en bergstopp 700 m över havet. Den totala längden är 2,2 km och linbanan öppnades 2003. När man väl kommit upp till toppen kan man sedan beundra utsikten i 360 grader samt spatsera på en svängd bro mellan två bergstoppar. Vid klart väder ser man ända till Thailand. När vi väl kom fram var det väldigt lång kö till linbanan, men kapitalstarka individer kunde köpa sig förbi kön genom att betala extra, vilket vi tyckte det var värt att göra.

Efter detta stopp drog vi vidare mot stranden Tengkorak där tydligenöns locals skall hänga på fritiden. Denna strand var inget spektakulärt, men det var en trevlig avstickare.
Efter ett snabbt kik på öbornas strand åkte vi vidare till det som skall vara öns vackraste strand, Pantai Tanjung Rhu. Detta är i huvudsak en privat strand och två lyxhotell är belägna där och tar upp det mesta av stranden. Allmänheten har dock tillträde till en del. Ett par km innan man åker in på vägen mot stranden är det avspärrat och en vakt har koll på vilka som åker in på området. Det var verkligen fint där. Inte mycket folk alls, klart vatten, vit sand och kalkstensformationer som stack upp ute i vattnet. Vi passade vi på att ta ett dopp och sedan åt vi lunch på en restaurang som i huvudsak utgjordes av plaststolar under en presenning. Maten var dock delikat och det blev chicken satay respektive grillade räkor och juice, cola och kokosnötter som dryck.

Nu började det bli sen eftermiddag och eftersom vi inte ville köra vespa i mörkret var det dags att börja åka hemåt. Lite roligt var det också att längs gatorna och i träden sprang det omkring vilda apfamiljer som var ytterst nyfikna och mycket söta. Titt som tätt fick man även väja för kor som tyckte gatan var en alldeles förträfflig plats att hänga på.

Nedan kan ni se en karta som visar dagens utflykt, det blev ca 7,5 mil på vesporna. Trafiken här på ön är ganska lugn, så oroliga föräldrar kan lugnas med att allt gick helt smärtfritt, vad det gäller körningen ;) Vi kom tillbaka till byn där vi bor i tid för att inte missa kvällens solnedgång och eftersom det var fredag byttes AW ut mot AV (After Vacation) dvs Tiger-beer på stranden istället för Norrlands Guld på M5.

Visa större karta

På återhörande
M&M

Visa större karta

Semestern inledd - Langkawi, Malaysia

2012-01-27T14:34:00.000+01:00

Idag började äntligen den gemensamma semestern på allvar och det var dags att resa till första destinationen Langkawi, en ö i norra Malaysia som ligger nära gränsen till Thailand och en timmes flygtur från Kuala Lumpur.

Frukost var snabbt avklarat. Hotellet Concorde Inn som är halalcertifierat och muslimskt, erbjöd en rätt ok frukostbuffé där bacon och andra produkter av gris saknades, men det fanns tillräckligt mycket av annat för att vi skulle bli mätta och belåtna.

Utcheckning var snabbt avklarat och kl 10 satt vi i hotellets shuttlebus till Kuala Lumpur International Airport, KLIA. Därifrån tog vi en annan buss till LCCT (Low Cost Carrier Terminal) som Air Asia flyger ifrån. Den bussresan var ett kapitel för sig när det gäller kaos och oeffektivitet, då trettio ryssar skulle på samtidigt och det inte fanns något bagageutrymme utan alla vi passagerare skulle ha in våra resväskor och annat i bussen. Någon slags bussanställd fanns ombord för att dirigera passagerarna till sina platser, samt ta betalt, men han var nog full på jobbet för rörigt var bara förnamnet. Annars är det mesta ganska uppstyrt och välorganiserat här i Malaysia så denna bussresa överraskade lite. Vi var redan incheckade och behövde bara droppa våra väskor innan det var dags att gå till gaten och vänta på att få gå ombord.

Den korta flygresan upp till Langkawi var stillsam och behaglig utan turbulens, men när piloten meddelade att vi gick in för landning kom vi snabbt in väldigt lågt över öppet vatten och det kändes som att vi var farligt nära vattenytan och var på väg att landa där istället. Många minuter flög vi så och ön såg man oroväckande långt borta i fjärran. Malin satt på helspänn, men oron var obefogad och allt var i sin ordning och 10 min senare kunde vi landa på Langkawis flygplats.
När vi tagit oss med taxi till Pantai Cenang där vi skall bo var det fortfarande för tidigt för att checka in, så vi gick till ett ställe och käkade lunch. Notan för det gick på 58 MYR, ca 140 spänn för två huvudrätter med ris till, fyra öl och två färskpressade juice – som hittat.

Eftermiddagen har vi tillbringat på stranden med lite solande, promenad och en öl i solnedgången. Stranden är fantastiskt fin och solen går ner i havet rakt utanför, så man kan sitta med sand mellan tårna och njuta av utsikten.

Nu har vi inte varit här så många timmar ännu, men det känns redan som att vi kan rekommendera detta ställe till alla som vill ha en vacker strand, mysfaktor och billiga priser men vill slippa ihärdiga strandförsäljare, massageerbjudanden och tonvis med svenskar och andra semesterfyllon. De flesta turisterna här verkar vara inhemska semesterfiraren och kineser som firar kinesiskt nyår.

Imorgon ska vi försöka hyra vespor och utforska ön lite närmare.

Manana
M&M

Visa större karta

Mot Kuala Lumpur!

2012-01-25T19:17:00.002+01:00

Efter lång väntan kom jag så iväg mot Kuala Lumpur. Inget speciellt med det, men flygresan mellan Peking och Kuala Lumpur v ar nog den märkligaste jag varit med om varför det ändå föräras ett eget inlägg.

Till skillnad mot flygningen mellan Stockholm och Peking var nu planet fullsatt. Förutom mig var det en annan västerlänning med på denna flight. Det märkliga med denna flight var beteendet i kabinen. I princip alla for omkring som myror i gångarna under hela flygningen. Vid tillfällen var säkert 30-40% av planet uppe och sprang samtidigt. Stod de inte i toalettkön, eller stod och snicksnackade med andra passagerare så sysslande de med gymnastiska övningar. Jag satt vid gången och fick nog resa på mig minst tio gånger för att släppa fram de två som satt innanför mig på raden. Vet inte riktigt om man ska se detta som ett fantastiskt socialt beteende eller om det bara är konstigt, får kontemplera lite över det...

Nu har jag dock kommit fram och Malin stod och väntade vid ankomsthallen när jag kom, en glad syn efter 26 timmar på resande fot. Klockan är nu halvtre och det är hög tid att gå och lägga sig, då vi i morgon flyger vidare mot Langkawi...

På återhörande...
M&M

Väntan i Kuala Lumpur

2012-01-25T13:25:00.000+01:00

Sådärja, jag lyckades logga in på bloggen och skall nu försöka bidra lite till innehållet genom att författa mitt första inlägg.

Igår kom jag fram till KL efter en elva timmars långtråkig flygning från Christchurch, Nya Zeeland. Om någon inte läst resebloggen från veckorna där och är intresserad, så finns den här.

Jag flög med lågbudgetbolaget Air Asia och då finns det så klart inga monitorer att fördriva tiden med så det var bara att försöka roa sig med sin egen dator så länge batteriet räckte, vilket inte var länge. Resten av tiden var alternativen läsa eller sova, varav det sistnämnda inte var det lättaste då jag satt bredvid en man och hans lilla treåriga son, och barnet låg och sov på sätet bredvid mitt och sparkade titt som tätt till mig i sömnen.

När jag landat och kl var 23 lokal tid och 04 Nya Zeelandtid i mitt huvud, gick det i alla fall snabbt att få ut väskan och hitta en taxi till hotellet. Hotellet ifråga ligger tre minuters bilväg från Kuala Lumpur International Airport, KLIA. Dock var det inte till KLIA som jag anlände utan till LCCT (Low Cost Carrier Terminal) som Air Asia flyger till. Den terminalen ligger ca 20 km från huvudterminalen så jag fick alltså åka lite längre. Martins flyg landar dock på KLIA och därifrån erbjuder hotellet en gratis shuttle bus. Smidigt värre.

Jag trodde inte att det skulle vara något problem att sova länge idag, men jag vaknade redan 06 efter bara fem timmars sömn. Sedan dess har tiden gått otroligt långsamt och jag har försökt fördriva dagen med att hänga vid poolområdet, jaga adapter att låna (min egen multiadapter fungerade tyvärr inte här) och att dra ut på frukost och middag extra länge och titta på människor i restaurangen. Vissa kanske undrar varför jag inte åkte in till stan, men det är nästan 60 km till KL-City och jag och Martin var ju där för nästan precis ett år sedan, så det kändes inte som att det var värt besväret.

När jag satt och tryckte i mig resans första men inte sista fried rice så funderade jag på om jag skulle kunna resa helt ensam, vilket jag aldrig egentligen gjort om man inte räknar ett par längre språkkurser jag gjorde i tjugoårsåldern då man flyttade till ett annat land under några månader. Jag kom fram till att visst skulle det gå, om man inte hade något alternativ, men det är så mycket roligare att dela en upplevelse med någon. Efter att ha haft sällskap nästan dygnet runt i fyra veckor i Sydney och Nya Zeeland har jag verkligen saknat någon att prata med idag. Dock behöver jag ju inte hänga själv så länge till för nu är det bara 2,5 timme tills Martins flyg kommer.

Idag på dagen har det varit sol och 35 grader varmt, men för en knapp timme sedan bröt det ut ett oväder utan dess like. Regnet står som spön i backen och det åskar och blixtrar samtidigt men förhoppningsvis är det ett kort och intensivt oväder som det ju ofta är på dessa breddgrader. Jag hoppas också att det inte medför några förseningar eller fara för flygtrafiken, men jag tror inte det för jag hör plan starta och landa hela tiden.

Redan imorgon 12.30 är det take off till Langkawi. Nya Zeeland bjöd ju inte på mycket till värme och strandhäng och Martin kommer ju från ett vintrigt Stockholm så det blir härligt med lite sol och bad närmaste dagarna. Dock tror jag att vi kommer att göra ganska mycket saker också och tillbringa en mindre del av tiden på stranden.

Nu ska jag gå till receptionen och höra vilken shuttle bus jag kan ta till flygplatsen så jag kan möta Martin när han kommer. På återhörande.

Fast på Beijing International Airport

2012-01-25T12:00:00.000+01:00

Första delsträckan mellan Stockholm och Peking är nu avklarad, det stora abret är dock att det är sex timmars väntan innan nästa flyg till Kuala Lumpur går.

En rolig sak med flygningen var att planet i princip var tomt, åtminstone sett till dess storlek. Jag skulle uppskatta att vi var 50-60 personer som flög. Hela mittenraden, med fem säten i bredd, var tom i hela planets längd, så ville man ta en horisontell tupplur var det inga större problem. Orsaken till detta antar jag är att kineserna nu firar nyår, vilket innebär att inga kineser reser för tillfället. Nästan alla i planet verkade vara svenskar på väg till Thailand.

I brist på annat tänkte jag så att jag kunde tipsa om en riktigt bra film - Drive. Storyn är görbra, ljussättning, klippning och soundtracket likaså, och Ryan Gosling gör en riktigt bra prestation som filmens (anti)hjälte. Bästa filmen på länge..

&lt;p&gt;&amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;d&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;gt;&lt;/p&gt;

På återhörande från Kuala Lumpur...
M(tyvärr ännu utan)&M

OOF - Out of Office!

2012-01-23T18:45:00.001+01:00

Så var det äntligen dags att lämna mörkret och kylan för en tid. Skrivbordet är rensat, autoreply inlagd i mail-klienten, och hjälp med post och vattning fixad (tack Louise). I morgon tisdag flyger jag ner till Kuala Lumpur för att där möta upp Malin på onsdag kväll. Malin reser från Nya Zeeland och anländer redan i morgon kväll, lokal tid. I skrivande stund arbetar undertecknad med att ställa om till semestermood, vilket innebär att en kall vardags-pilling nu avnjuts för att starta semesterkänslan, and let me tell you, it feels nice...

På återhörande från sydligare breddgrader...

M&M

Visa MartinOchMalinsSydostasien2012 på en större karta

Resrutt - Martin & Malins Sydostasien 2012

2012-01-20T21:19:00.003+01:00

Efter visst kontemplerande har så den tänkta resrutten blivit färdigställd. Inga färdmedel eller hotell är dock bokade för de tre veckor som kommer spenderas i Vietnam, men vi har dock en rätt hyfsad uppfattning om vad vi vill se och uppleva. Vädret och de platser vi besöker får dock till viss mån diktera hur tiden inom Vietnam spenderas.

Resrutten som vi tänkt oss är dock så som följer;
Från Kuala Lumpur flyger vi till den Malaysiska ön Langkawi den 26/1. Därefter tar vi en båt ner till ön Penang. Totalt spenderar vi åtta dagar i Malaysia på dessa båda öar. Därefter flyger vi vidare till Hanoi. Förutom Hanoi besöker vi även Halong Bay under vår tid i norra Vietnam. Efter detta flyger vi ner till mellersta Vietnam, där vårt mål är att upptäcka Hue och Hoi An. Sedan tar vi oss vidare söderut till Nha Trang. Slutligen flyger vi ner till Saigon i södra Vietnam, där vi även spenderar tid i Mekong deltat. Efter tre veckor i Vietnam flyger vi vidare till Kambodja och Siem Reap. Där utforskar vi Angkor Wat och dess närområde under fyra dagar. Slutligen flyger vi till Thailands huvudstad Bangkok där vi spenderar våra sista fyra dagar. Hemresan från Bangkok sker 2/3.

Detta är som sagt vår planerade resrutt, men vissa avvikelser kan, och kommer säkert, ske. Vart vi de facto reser får vi presentera här i bloggen vartefter det sker..

På återhörande...
M&M

Visa MartinOchMalinsSydostasien2012 på en större karta

Prolog - Martin & Malins Sydostasien 2011

2012-01-18T21:50:00.000+01:00

En kulen höstdag 2010 satt såväl jag som Malin på restaurang M5 och drömde oss bort mot sydligare breddgrader. Vi bestämde oss därför för att resa iväg tillsammans och i januari 2011 gick flyget söderöver. Vårt mål var sydostasien, men då vi båda två spenderat mycket tid i Thailand tidigare, valde vi att vid denna resa exkludera detta land helt och istället koncentrara oss på länderna längre söderut. Vi flög därför först till Singapore, varefter vi reste vidare till den Indonesiska ön Bali. Resan avslutades så i Malaysia och Kuala Lumpur.

Sommaren 2011 bestämde vi oss för att göra en ny resa i sydostasien under vintern 2012. Under hösten 2011 reste jag ner till Thailand, där Koh Samui, Koh Phangan och Koh Tao utforskades, varför mitt intresse för Thailand inte var särskilt stort inför denna resa heller. Efter visst diskuterande kom vi så fram till en rutt för resan, i vilken vi skulle få möjlighet att upptäcka resterande länder i sydostasien.

Bloggen Martin & Malins Sydostasien 2012 börjar således där vi avslutade vår första resa, nämligen i Malaysias Kuala Lumpur. Där träffas vi 25/1. Jag åker dit från Stockholm och Malin kommer dit från Nya Zeeland, där hon rest runt under en månads tid innan vår gemensamma resa inleds. Hennes Nya Zeeland-äventyr återfinns i denna blogg.

Återkommer med tänkt resrutt för Martin & Malins Sydostasien 2012
M&M

Visa MartinOchMalinsSydostasien2012 på en större karta

Till världen kommen...

2012-01-17T18:17:00.002+01:00

Så vart en ny reseblogg till världen kommen.

Bloggen är väl egentligen främst tänkt att användas som en digital resejournal för eget intresse, men finns det fler som är intresserade av att läsa vad som händer under resan,
26/1 - 2/3 2012, och kanske få lite egen inspiration är det ju bara roligt och därav tänkte jag att man kunde skriva den i bloggformat.

Skriver man en resedagbok i pappersform har jag även vis av erfarenhet upptäckt att dessa skrivna blad alltid kommer bort på ett eller annat sätt, varför det även av den anledningen känns bättre att skriva journalen i digitalt format.

Vidare säger man ju ofta att en bild är värd mer än tusen ord, men när det kommer till redogörelse av vad man upplever under en resa kan fotografier aldrig ersätta det skrivna ordet fullt ut.

Om det nu är så att någon hittar in till bloggen och orkar läsa sig igenom ett helt inlägg, glöm inte att lämna en kommentar!

På återhörande!
M&M

Visa MartinOchMalinsSydostasien2012 på en större karta